den 11 oktober

Interpellation 2004/05:50 av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Ylva Johansson om assisterad befruktning vid privata kliniker

Regelverket för vilka kliniker som kan ges befogenhet att utföra assisterad befruktning skapar i dag en ojämlikhet mellan offentliga och privata vårdgivare.

Enligt dagens regler, som är under översyn, får assisterad befruktning på klinik ske endast på kvinnor som lever i heterosexuella relationer. Assisterad befruktning kan ske genom antingen insemination eller så kallad provrörsbefruktning, det vill säga befruktning utanför kroppen. Assisterad befruktning kan vidare delas in i sådana befruktningar där antingen ägg eller spermier kommer från en donator (till exempel givarinsemination eller provrörsbefruktning med donerat ägg) och sådana befruktningar där könscellerna kommer från det berörda paret självt.

Enligt dagens regler får givarinsemination endast utföras vid offentligt finansierade sjukhus under överinseende av en läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik. Provrörsbefruktning med spermier från kvinnans make eller sambo får inte utföras utan Socialstyrelsens tillstånd annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Provrörsbefruktning där ägg eller spermier kommer från en givare får dock utföras endast vid universitetssjukhus.

Privata vårdgivare spelar en viktig roll inom hälso- och sjukvården som komplement till vård i offentlig regi, både ur patientsynpunkt och för personalen. Likaså kan vård i privat regi på ett värdefullt sätt bidra till utveckling av behandlingsmetoder och förbättra forskningsläget inom de nischer de specialiserar sig på.

Förbudet mot givarbefruktning på privata kliniker andas misstänksamhet mot enskilda alternativ inom vårdsektorn. Det är visserligen rimligt med en offentlig kontroll av sådana befruktningar där barnet får biologiska band till personer som donerat könsceller till sperma- eller äggbanker, men denna kontroll upprätthålls lika bra oavsett om själva befruktningen genomförs på en privat eller offentlig klinik.

Seriösa privata aktörer bör kunna beviljas tillstånd till att genomföra assisterad befruktning på samma villkor som offentligt finansierade sjukhus, givetvis under förutsättning att verksamheten sker under Socialstyrelsens tillsyn. Regelverket bör vara detsamma för assisterad befruktning oavsett på vilken klinik i Sverige den utförs. En privat vårdgivare ska alltså inte ha möjlighet att till exempel kringgå kravet på att barnet vid fyllda 18 års ålder ska ha rätt att veta namnet på den som donerat könsceller till en befruktning.

Jag anser således att assisterad befruktning bör kunna genomföras vid alla sjukhus eller kliniker, oavsett huvudman eller driftsform, som erhållit tillstånd från Socialstyrelsen. Socialstyrelsen bör också kunna föreskriva vilken typ av kompetens som krävs av den medicinska personal som utför befruktningarna (vilket i sin tur leder till att vissa kliniker kan få tillstånd till alla slags befruktningar medan andra ges tillstånd till endast vissa typer av befruktningar). Förbudet mot att utföra insemination eller befruktning vanemässigt eller för vinnings skull bör avgränsas till sådana situationer där tillstånd från Socialstyrelsen saknas.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Är statsrådet redo att verka för en översyn av regelverket som möjliggör att privata vårdgivare ska kunna genomföra assisterad befruktning enligt samma regler som gäller för offentliga?