den 24 mars

Interpellation 2004/05:489 av Nina Lundström (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin om investeringsbidrag för bostadsbyggande

Under de senaste åren har regeringen infört och avvecklat olika typer av investeringsbidrag för bostadsbyggandet bland annat:

• -investeringsbidrag för anordnande av bostäder för studenter (åren 1997 och 2000)
• investeringsbidrag för byggande av hyresbostäder i områden med bostadsbrist (år 2001)
• investeringsstimulans för byggande av hyresbostäder och studentlägenheter (år 2003)

Under bostadsutskottets utfrågning i samband med riksdagens framtidsdagar redovisade Boverket sina slutsatser med anledning av den utvärdering av statliga stöd till bostadsbyggande 1993@2004 som myndigheten genomfört. Boverket avser att återkomma längre fram med nya analyser. Segregationen i boendet samt bostadspolitikens roll för en långsiktig hållbar utveckling är två områden som ofta debatteras inom bostadspolitiken. Ambitionen att minska segregation är kopplad till bland annat bostadspolitikens mål. Att motverka ensidighet i byggandet är en ambition som många delar. Bostadsbyggandet är även en viktig faktor för att uppnå långsiktig hållbar utveckling. Uppvärmningen av bostäder samt innehållet i byggmaterial är två aspekter i detta. Sett mot denna bakgrund är Boverkets analys intressant. Boverkets slutsats är att bidrag för att stimulera fram byggandet av små hyresrätter inte motverkar segregation. Tvärtom. Boverkets andra slutsats är att man inte kan påvisa att bidragen lett till långsiktig hållbar utveckling:

"Det är inte troligt att kravet i investeringsstöden på ekologisk hållbarhet vid byggandet har haft någon direkt inverkan på de projekt som fått investeringsstöd. Vi kan till exempel inte se att resursförbrukningen blivit lägre till följd av stöden. Statens subventioner till bostadsbyggandet verkar över huvud taget inte bidra till att främja de ekologiska och ekonomiska hållbarhetsaspekterna av det bostadspolitiska målet."

Det har funnits anledning att rikta kritik mot de kortsiktiga investeringsbidragen. Byggherrens behov av långsiktigt gällande regelverk är ett ständigt återkommande önskemål med anledning av att det i värsta fall kan ta långt mer än sex år från planering till byggda bostäder. Kortsiktigheten, ryckigheten och snårigheten i regelverken gör att marknaden hamnar i stand-by-läge. Med de stora investeringar som byggandet innebär vill byggherren ha en god överblick över villkoren för att våga ta risken. Villkoren för till exempel hyressättning i nyproduktion är mycket viktiga.

Boverkets genomlysning bekräftar bidragens brister vad gäller segregation och hållbar utveckling. Kampen mot segregation kan inte föras med bidrag som medel. Målet om långsiktig hållbar utveckling nås inte genom investeringsbidrag för byggandet. Jag vill tillägga att det dessutom finns länsstyrelser i regioner med stor bostadsbrist där regeringens investeringsbidrag inte utnyttjas samt där stora delar av tillgänglig budgetram inte går åt. Bidragen är inte attraktiva.

Med anledning av detta vill jag fråga samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin följande:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av att ramen för investeringsbidragen inte nyttjas?

2. Bidragen har inte motverkat segregation utan tvärtom bidragit till ökad segregation @ vad avser statsrådet att göra med anledning av detta?

3. Bidragen leder inte till långsiktig hållbar utveckling @ vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av detta?