den 18 mars

Interpellation 2004/05:480 av Annelie Enochson (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om de bortförda barnen

I dag är ca 100 svenska barn bortförda eller kvarhållna i utlandet mot en förälders vilja. I några fall vet inte ens föräldern om barnet lever. Enligt UD har antalet ärenden under den senaste femårsperioden fördubblats.

Sverige har skrivit under barnkonventionen där det står att barnets bästa ska sättas främst. I konventionens artikel 11 sägs vidare att medlemsländerna ska bekämpa att barn olovligen förs bort eller hålls kvar i ett annat land än hemlandet. Sverige har även skrivit under Haagkonventionen där det står "ändamålet med konventionen är att säkerställa ett snabbt återförande av barn som olovligen har förts ut eller kvarhållits i en fördragsanslutande stat".

Det finns fyra handläggare på UD som handlägger frågan om alla dessa bortförda barn. När man pratar med föräldrar till dessa bortrövade barn så är de besvikna över att de inte blir bemötta på ett tillfredsställande sätt utan med nonchalans från UD. De menar att de själva fått jobba hårt för att få kontakt med ansvarig handläggare och för att få veta vad som händer med barnen.

Vid mina kontakter med ambassadpersonal i olika länder har det framkommit att alla tycker att just frågan om bortrövade barn tillhör de jobbigaste, svåraste och tyngsta arbetsuppgifterna. Det är därför anmärkningsvärt att UD inte har mer personal och en högre utbildning för dessa tunga uppgifter som att få hem de bortrövade barnen.

Många av föräldrarna vittnar om vilken oerhört svår ekonomisk situation de hamnar i när deras barn blir bortrövade. Det är många som inte kan få rättshjälp eftersom de ligger precis ovanför gränsen för en årsinkomst på 240 000 kr. UD uppmanar föräldrarna att skaffa advokater för att de ska kunna få hjälp med att få hem sina barn. Att avlöna en svensk och kanske även utländsk advokat är självklart mycket kostsamt.

Den mycket svåra ekonomiska situationen uppstår i ett läge när föräldrarna samtidigt är oerhört utsatta, oroliga och vilsna. De lever i ett trauma, i en katastrof där deras barn är bortrövade, kidnappade. I kontakten med föräldrarna krävs det därför en stor grad av empati, medmänsklighet och engagemang. Personalen på UD måste kunna hantera denna stress och bistå psykologiskt. Därför borde det vara en självklarhet att alla föräldrar till dessa bortrövade barn får en personlig handläggare och konkreta handlingsplaner för varje ärende. Dessa handlingsplaner ska läggas upp i samråd med föräldrarna. Handläggarna ska vara anträffbara och ha informationsplikt minst var 14:e dag för att informera föräldrarna om hur långt ärendet kommit.

Det borde även vara en självklarhet att Sveriges olika ambassader hjälper till med att översätta material åt föräldrarna utan kostnad. Det finns ca 2 500 anställda inom UD, människor med stor språkkompetens. Dessa borde ha som prioriterad uppgift att ta hand om svenska medborgare, var i världen de än befinner sig, och att få hem bortrövade barn borde komma främst.

Det är inte rimligt att det ska vara så lätt att röva bort ett barn från Sverige. Det kan starkt ifrågasättas om Utrikesdepartementet sköter sitt uppdrag när inte tillräckligt med personal avsätts för att hjälpa dessa våra minsta medborgare.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta så att föräldrar till bortförda barn får den hjälp som krävs för att få hem sina barn?

Avser statsrådet att vidta åtgärder så att föräldrar till bortförda barn får rättshjälp, trots att kravet på högsta årsinkomst överskrids?

Avser statsrådet att vidta åtgärder så att föräldrar till bortförda barn får en personlig handläggare med informationsplikt och att en konkret handlingsplan upprättas i varje ärende?

Avser statsrådet att vidta åtgärder så att föräldrar till bortförda barn får hjälp med översättning av dokument utan någon kostnad?

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att utöka antalet anställda som handhar frågor om bortförda barn inom Utrikesdepartementet?