den 17 mars

Interpellation 2004/05:477 av Rossana Dinamarca (v) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om MEP-utbildningen på Dramatiska institutet

En pojke eller flicka som får en uppgift att exempelvis göra en kort film om ett geografiskt område eller en samhällelig företeelse kommer att lära sig mängder av saker under arbetets gång, såväl rent faktamässigt inom området som om teknikens möjligheter och om hur man kan få ett budskap att gå fram. Hon eller han kommer att lära sig hur och var man hittar fakta och också hur man kan forma det man hittar, ge det olika vinklingar, hur man kan påverka med film. Här ingår också hur ljud och musik kan användas, vilken musik som understryker vilket budskap, och hur korta texter kan formuleras och klippas in. Den kunskap man "upplever" på detta vis med hjälp av ett medieverktyg och de estetiska lärprocesserna kommer med största sannolikhet att fastna på ett alldeles speciellt sätt. I ett grupparbete på ett sådant tema kan de olika elevernas erfarenheter och begåvningar komma till nytta. För en nyligen invandrad elev finns det möjligheter att visa upp sina färdigheter i sådant som hon eller han annars inte ges tillfälle att visa, en annars "lågpresterande" pojke kan ge prov på kunskaper som ingen lärare kände till och en "duktig" flicka kan samtidigt få vara duktig och utvecklas vidare.

Detta är den form av pedagogik som programmet Media-Estetik-Pedagogik (MEP) på Dramatiska institutet (DI) lär ut. MEP-utbildningen fungerar i fyra led: DI utbildar lärarutbildare åt lärarhögskolorna, som utbildar lärare som i sin tur för dessa kunskaper vidare. Det innebär att en sådan DI-utbildning, eller en sådan utbildning var den än skulle ges, i sista ledet kommer många tusen elever till godo.

I en fråga till utbildningsministern den 18 november 2004 undrade jag vad ministern var beredd att göra för att tillgodose behovet av mediepedagogisk utbildning av lärare sedan DI beslutat sig för att lägga ned sin så kallade MEP-utbildning.

Ministern svarade att det är DI som prioriterar sina resurser.

Givetvis prioriterar DI sina resurser @ inom de ramar som staten ger i och med budgeten men också i och med regleringsbrevet där uppdraget formuleras. Frågan var också formulerad så att det inte nödvändigtvis måste vara genom DI som står för utbildningen. Men givetvis är det ekonomiskt fördelaktigt att ta till vara den kompetens som redan byggts upp inom ramen för DI och i det nätverk som utbildningen ingår i.

En annan utbildning som lagts ned på DI (2004) är den som handlar om interaktiva medier och som inneburit ett samarbete mellan KTH och DI. Här var den bärande idén att pedagoger, tekniker och konstnärer utbildades tillsammans för att utveckla nya konstnärliga, pedagogiska och tekniska tillämpningar. Denna utbildning understöddes och fick ett särskilt anslag under förra utbildningsministerns tid. När det gäller MEP läggs den ned efter sommaren. Sverige vill ligga i framkant vad gäller IT. Enligt intentionerna med det nya departementet ska utbildning och kultur samverka bättre än hittills. Att då samtidigt lägga ned dessa båda utbildningar känns minst sagt kontraproduktivt.

Det finns en risk med att tala om mediekunskap som kunskap om medierna. Det handlar i dag om något mycket större, om hur man bygger kunskap i dagens värld med hjälp av medierna och de estetiska lärprocesserna. Om vi åter är på väg mot en rent teknisk tolkning av behovet av IT i skola och lärande, då är det givetvis en tillbakagång.

I regeringens IT-politiska strategigrupps delrapport från juni 2004 står att läsa:

"Informationssamhällets kunskapsbehov och arbetsmetoder påverkar i hög grad skolan och lärandet i alla stadier av livet. IT som pedagogiskt verktyg är därför centralt i utvecklingen av innovativa läraprocesser. En effektiv användning av IT i skolors informationshantering och organisationsutveckling bidrar också till att skolan som arbetplats och läromiljö utvecklas i positiv riktning. Stora satsningar har under den senaste tioårsperioden genomförts för att stimulera IT-användningen inom utbildningsväsendet. Det är nu viktigt att både stimulera fortsatt utveckling och att ta till vara hittills vunna erfarenheter. I arbetet med IT och lärande ska lärandet vara i fokus, inte tekniken eller verktyget."

Den arbetsgrupp för IT i skola och lärande som tillsatts har bland annat diskuterat "möjligheter till effektivare inlärning med hjälp av visualisering, simulering och reflektering".

Bra så. Bara inte den faktiska utvecklingen går i rakt motsatt riktning. IT-kompetens är helt enkelt något annat än teknik. Troligen behövs här ett kunskapscentrum, ett ställe där man kan samla alla de erfarenheter som redan gjorts på olika håll, leda utvecklingen och sprida kunskapen till nya lärargrupper. Här behövs även resurser för forskning.

I en skrivelse till ministern den 2 december 2004 har pedagogerna och forskarna Helena Danielsson och Karin Stigbrand diskuterat utvecklingen, dragit slutsatser och lagt fram förslag till lösning.

Utredningen Kultur och estetik i skolan, som lärarutbildningen i Malmö utfört på regeringens uppdrag, har pekat ut MEP som den mest intressanta utbildningen för lärarutbildare inom estetik och lärande och föreslagit att MEP blir en nationell modell som bygger på samarbete mellan bland andra Malmö högskola, Karlstads universitet och lärarutbildningen i Piteå.

Min fråga till utbildnings- och kulturministern blir nu:

Vad är ministern beredd att vidta för åtgärder för att bibehålla och vidareutveckla den viktiga kunskap som i dag finns samlad inom MEP-utbildningen?