den 16 mars

Interpellation 2004/05:475 av Mia Franzén (fp) till statsrådet Ylva Johansson om låssystem för äldreboenden

Varje dag går omvårdnadspersonal på olika äldreboenden till jobbet och känner att de arbetar på gränsen till det lagliga. På många äldreboenden hålls nämligen de boende i praktiken inlåsta, med till exempel kodlås, eller genom att personalen inte släpper ut en svårt förvirrad människa på gatan.

Skydd mot frihetsberövande är grundlagsfäst i RF 2 kap. 8 § och inskränkningar i detta skydd kräver stöd av lag på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 12 §. I Socialstyrelsens författningssamling (senast i SOSFS 1997:16) heter det, omskyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnad:

"Inlåsning får inte ske. Boendeenhetens ytterdörr kan vara låst, så som det är brukligt i de flesta hem. Låset måste vara av sådan beskaffenhet att de boende själva kan låsa upp. Att använda alltför komplicerade lås, som förhindrar den äldre att öppna dörren och gå ut, är att betrakta som inlåsning. Däremot kan dörren ha ett lås som det tar viss tid att öppna. Om låset är kombinerat med larm uppnås en större säkerhet."

Om dessa larm, som Socialstyrelsen tipsar om, finns får alltså ingen boende nekas att gå ut som vill detta. Personalen får då i stället följa med den demente ut.

Men såvitt jag vet finns inget demensboende som har en personal per boende. Vad det betyder är att ifall personalen lämnar boendet för att ta hand om den som vill gå ut, lämnas andra boende utan tillsyn och de kan under tiden råka ut för olyckor. Vart och vartannat äldreboende, i såväl kommunal som privat regi, har dock i dag olika former av kodlås, som måste användas av både inkommande och utgående personer. Så varje dag hindras äldre dementa, men även övriga boende, att promenera ut från sitt boende, något som inte kan anses tillåtet enligt vare sig RF eller socialtjänstlagens § 19 som stadgar att äldre personers integritet och självbestämmande i det särskilda boendet ska respekteras.

Såvitt jag blivit korrekt informerad har ännu inget fall prövats huruvida olika former av låsanordningar i högre eller lägre grad är att betrakta som olaga frihetsberövande. Det har ännu ej prövats var gränsen går mot det brottsliga frihetsberövandet.

Att lämna vårdpersonalen och kommunpolitiker i ett sådant osäkert rättsläge kan inte vara moraliskt riktigt. Glappet mellan vad Socialstyrelsen menar är olaga inlåsning och hur låsanordningarna är beskaffade ute i verkligheten är oroväckande stort och att bara stillatigande avvakta praxis på området skapar en obehaglig psykisk press för de omvårdnadsansvariga.

Jag har tidigare ställt samma interpellation till dåvarande statsrådet Lars Engquist och jag är nu intresserad av att veta vilka krafttag nuvarande minister tänker ta. Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga statsrådet:

1. Avser statsrådet att låta undersöka närmare hur utbrett det är med "lagtrots" genom låsanordningar, kodkortssystem, kodsystem, nycklar med mera på olika äldreboenden?

2. Kommer statsrådet att lägga fram något lagförslag till riksdagen eller på annat sätt vidta åtgärder för att tydliggöra gränsdragningen mellan olaga frihetsberövande och skyddsbehovet av till exempel dementa i särskilt boende?