den 15 mars

Interpellation 2004/05:468 av Sven Brus (kd) till statsrådet Barbro Holmberg om den svenska asylpolitiken

Tilltron till den svenska regeringens asylpolitik är svag. Alltfler ifrågasätter såväl dess humanitet som rättssäkerhet. Regeringen visar upprepade prov på handlingsförlamning och okänslighet på detta politikområde. Trots ett enigt riksdagsbeslut redan 2001 kommer en ny instans- och processordning att införas först den 1 januari 2006. De apatiska flyktingbarnens utsatta situation hänvisas till en nationell samordnare i en situation där mer än 100 barn svävar i uppenbar livsfara i vårt land. Samtidigt uppskattar Rikskriminalens krigsbrottskommission att ca 1 500 krigsförbrytare lever i Sverige. Det är oacceptabelt att Sverige skickar ut apatiska flyktingbarn men härbärgerar krigsförbrytare.

Ansvaret för de ensamkommande barnen är föremål för årslånga överväganden av regeringen. Kristna konvertiter avvisas till länder med sharia-lagstiftning där de hotas av dödsstraff. Kritiken mot tillämpningen av svensk asylpolitik är stark från såväl internationella som svenska människorättsorganisationer. FN:s kommitté för barnets rättigheter har i sin rapport i januari detta år riktat allvarlig kritik av barnens situation i den svenska asylpolitiken. Exemplen på ifrågasättanden kan mångfaldigas.

Riksdagen har under senare tid tillbakavisat ett antal av regeringens förslag som ytterligare skulle ha förstärkt bilden av en hårdnande flyktingpolitik. Det är anmärkningsvärt att den socialdemokratiska regeringen lägger upprepade förslag i medvetande om att dessa saknar stöd av en riksdagsmajoritet.

Det formella riksdagsbeslutet om en ny instans- och processordning kommer i bästa fall att fattas så sent som två månader före ikraftträdandet vid kommande årsskifte. Det ansvariga statsrådet har hittills avvisat varje förslag till hur de stora ärendebalanserna ska hanteras i övergången från Utlänningsnämnden till förvaltningsdomstolar. Den efterlängtade reformen riskerar därmed att få sämsta tänkbara start.

Ett aktuellt uttryck för en växande folkopinion på området är de kristna samfundens upprop för en humanare flyktingpolitik och "nollställning" för att ge den nya instansordningen en chans att fungera. Detta upprop har även Sveriges muslimska råd ställt sig bakom. Den bristande tilltron till asylpolitikens tillämpning inger starka farhågor i dag. Inte minst för att misstroendet utgör grogrund för främlingsfientliga stämningar i samhället. Knappast något annat politikområde väcker så starka känslor hos människor. Detta förhållande borde leda till strävanden från regeringen och riksdagens partier om en bred nationell uppslutning kring bärande humana och rättssäkra principer. Hittills saknas initiativ från regeringen till en sådan bred samling.

Min fråga till statsrådet är:

Vilka omedelbara åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av den allvarliga förtroendekris som drabbat svensk asylpolitik?