den 14 mars

Interpellation 2004/05:459 av Allan Widman (fp) till försvarsminister Leni Björklund om kostnadsutvecklingen för svenska soldater utomlands

Den senaste tiden har bjudit på en rad oroande uppgifter om kostnadsutvecklingen avseende svenska soldater insatta i utlandet.

För några veckor sedan blev det känt att kostnaden för Sveriges insats i Liberia skulle öka med 189 miljoner kronor på en tolvmånadersperiod. Med hänsyn till att det rör sig om ett mekaniserat kompani med förstärkt underhåll, inalles ca 240 soldater, får kostnadsökningen anses som anmärkningsvärd. Av Försvarsmaktens årsredovisning för 2004 framgår vidare att månadskostnaden per anställd i utlandstjänst mellan 2001 och 2004 ökat från 70 417 kr till 143 157 kr. Trots att den dyraste insatsen per anställd, nämligen Liberia, inte tycks ingå i beräkningsunderlaget motsvarar detta mer än en fördubbling av kostnaden på tre år.

I försvarspropositionen (2004/05:5) angav regeringen att anslaget för internationella insatser skulle räknas upp från dåvarande ca 1 200 miljoner kronor till 1 700 miljoner kronor år 2007. Enligt samma proposition s. 69 skulle Försvarsmakten ha förmåga att samtidigt leda och genomföra två insatser av bataljonsstorlek eller motsvarande och mindre förbandsenheter i ytterligare tre insatser.

Åtminstone såvitt avser genomförandet torde det finnas ett direkt samband mellan genomsnittskostnaden per insatt soldat i utlandsstyrkan och anslaget för internationella insatser. Redan den genomsnittskostnad som gällt under 2004 skulle enbart medge att ca 1 000 soldater skulle kunna hållas insatta under år 2007. Redan före det att försvarsbeslutet trädde i kraft den 1 januari 2005 framstår det som att kostnadsökningarna intecknat de resurser som planerades för en utökad förmåga.

Kostnaden per anställd och insatt soldat varierar. Vid en jämförelse med en del andra europeiska länder tycks Sverige ligga högt. Men redan den procentuella kostnadsutvecklingen de senaste åren visar att vårt allmänt höga kostnadsläge inte är en tillräcklig förklaring. Självklart påverkas ekonomin även av vilka insatser vi gör. Avståndet mellan Sverige och det land där insatsen görs har stor betydelse, liksom vilka förband vi använder och på hur många insatser vi fördelar våra resurser.

Sistnämnda förhållande har Försvarsmakten vid en föredragning i försvarsutskottet den 8 mars i år understrukit som särskilt kostnadspåverkande. Till exempel anses kostnader för underhåll inte öka linjärt med antalet soldater i det insatta förbandet. Att Sverige för närvarande har relativt begränsade insatser på många olika håll påverkar enligt myndigheten även våra officerares möjligheter att tjänstgöra i högre befattningar vid olika internationella missioner. Något som också påverkar vår samlade förmåga negativt.

Folkpartiet liberalerna har under ett års tid efterlyst en nationell strategi för våra internationella insatser. Avsaknaden av en sådan har enligt vår mening flera konsekvenser. Viktigast torde vara att det ger riksdagen en ärlig chans att utvärdera de insatser som svenska förband gör utomlands. Om inte målen för verksamheten fastställs tillsammans med en övergripande plan för hur vi ska gå till väga beträffande prioriteringar av förmågor, förband, insatsområden med mera saknas referenspunkter för en sådan utvärdering. Mot bakgrund av att de internationella insatserna med största sannolikhet kommer att dominera försvarspolitiken under lång tid är detta en allvarlig brist.

Självklart kan inte en strategi i ett slag minska kostnaderna för de insatser som Sverige gör just nu. Men den skulle i vart fall ge möjligheter att mera strukturellt väga in kostnadsaspekter när vi överväger hur de begränsade resurserna ska göra bästa möjliga nytta.

Under förra året utgick en majoritet av det sammansatta försvars- och utrikesutskottet från att regeringen i samband med försvarsbeslutet skulle återkomma med ett långsiktigt övervägande beträffande Sveriges insatser. I försvarspropositionen lyste sådana överväganden blott med sin frånvaro. I samband med riksdagens nyligen fattade beslut att förlänga insatsen i Liberia angav kabinettssekreterare Hans Dahlgren att regeringen gärna såg en dialog med riksdagen om hur våra insatser ska prioriteras på längre sikt. Någon sådan dialog har regeringen ännu inte tagit initiativ till.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag rikta följande frågor till försvarsministern:

Vilka omedelbara åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte kostnadsutvecklingen ska lägga hinder i vägen för de högre ambitioner som Sverige nu har inom området för internationella insatser?

Avser statsrådet att till riksdagen framlägga ett förslag till strategi för internationella insatser och i så fall när?