den 8 mars

Interpellation 2004/05:446 av Maria Larsson (kd) till näringsminister Thomas Östros om Telia Soneras investeringar i Ryssland

Medierna har i dagarna granskat hur statligt ägda företag dragit ned sin verksamhet i Sverige, och i stället gjort omfattande investeringar i utländska bolag. Denna utveckling väcker frågan om vad syftet med det statliga ägandet är. Den väcker också frågor kring vilka regler som ska gälla för dessa företag, till exempel när det gäller miljö, sociala villkor och företagsetik.

Vattenfalls nyligen uppmärksammade investeringar i utländska kolkraftverk pekar på att affärsintressen lätt tar överhanden över de övriga uppdragen från ägaren, i detta fall att bidra till omställningen till mer miljövänlig energiförbrukning.

Ett fall som inte uppmärksammats lika mycket är Telia Soneras investeringar i telekommarknaden i bland annat Ryssland.

I tidningen Affärsvärlden, nr 1@3 den 19 januari i år beskrivs Telia Soneras engagemang i Ryssland. Bolaget, där svenska staten är den största enskilda ägaren, är sedan 2001 delägare i den ryska mobiloperatören Megafon. Megafon är landets tredje största mobiloperatör och den enda som har givits en licens att verka i hela Ryssland.

Telia Sonera har gjort delar av sin investering i Megafon genom ägande i sin ryska samarbetspartner Telecominvest. Telecominvest skapades när ett antal ryska telekombolag privatiserades i mitten av 1990-talet, och fungerar i dag som ett holdingbolag. Aktiemajoriteten i Telecominvest kontrolleras av den Bermudaregistrerade investmentfonden IPOC.

Vem som egentligen står bakom IPOC är dock oklart. En relativt okänd dansk advokat, Jeffrey Galmond, har nyligen trätt fram och hävdar att han äger bolaget. Det har dock förekommit många uppgifter i internationella medier om att den främsta förmånstagaren till IPOC är den ryske telekomministern Leonid Reiman, som var den person som var ansvarig för privatiseringen av Telecominvest.

Revisionsbyrån Price Waterhouse Coopers gjorde i oktober 2004 en genomgång av IPOC:s verksamhet, och fann att bolagets struktur och transaktioner tyder på att det använts för att tvätta pengar.

Sedan dessa uppgifter framkommit har Telia Soneras ledning hållit låg profil i frågan. Företagets ledning har inte tillkännagivit vilken vetskap man haft om ägarförhållandena i Telecominvest, vad ledningen nu gör för att klarlägga vem som står bakom IPOC, eller hur ledningen förhåller sig till de framförda misstankarna om ekonomisk brottslighet och korruption.

Regeringen har tidigare markerat att "den statliga bolagssfären ska tillämpa nolltollerans när det gäller fusk, mygel, mutor och annat oetiskt beteende". Detta bör rimligen gälla oavsett om företagen verkar inom eller utom Sveriges gränser.

Jag vill därför fråga näringsministern:

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit, och vilka ytterligare åtgärder avser han att vidta, för att skaffa sig kännedom om vilka företag och personer som ytterst kontrollerar aktiemajoriteten i Telia Soneras, och därmed indirekt svenska statens, ryska partner Telecominvest?

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att säkerställa att Telia Sonera inte är berört av de misstankar om penningtvätt och korruption, som riktats mot Telecominvest?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att de lagar och riktlinjer som statliga företag berörs av upprätthålls även vid investeringar i bolag i andra länder?