den 8 mars
Interpellation 2004/05:445 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Hans Karlsson om information om arbetslösheten
Missnöjet med Ams verksamhet är utbrett och har den senaste tiden spritt sig också i kretsar som traditionellt helhjärtat stöder denna myndighet. Innan man analyserar den kritik som nu riktar sig mot arbetsförmedlingar, länsarbetsnämnder och Arbetsmarknadsstyrelsen är det viktigt att diskutera själva den bild av arbetsliv och arbetslöshet som myndigheten beskriver. Denna bild är av avgörande betydelse för allmänhetens uppfattning om vårt samhälle.
I analyser, debatter och politiska ställningstaganden angående arbetslöshet förekommer ofta varierande och osäkra siffror. Det räcker inte med att vi i Sverige hanterar en stor mängd av helt olika kategorier i helt olika sammanhang @ öppen arbetslöshet, total arbetslöshet, arbetslösa inskrivna vid arbetsförmedlingarna, folk med olika slags ersättningar i samband med arbetsmarknadsåtgärder och arbetsmarknadsutbildningar; till detta kommer att vissa människor som inte arbetar, inte studerar, inte är sjukskrivna, inte sjuk- eller ålderspensionerade ändå inte innesluts i arbetslöshetens mätningar. Dessa personer presenteras i svensk officiell befolkningsstatistik under rubriken "övriga" och utgör en stor grupp.
Vissa forskare har uppehållit sig vid frågan om folk som egentligen inte får plats i någon definierad statistisk beräkning. Det gäller till exempel Jan O. Berg i antologin från 1997 "Förnyare, frustrerade och fria agenter" (Cityuniversitetet) och Agneta Stark i studien "Arbete @ vem behöver, vem utför, vem betalar?" som publicerades samma år och ingick i Kvinnomaktutredningens delrapport Ljusnande framtid eller ett långt farväl?.
Båda undersökningarna tar fram höga siffror för personer helt ställda utanför den vanliga statistiken om arbetsliv och arbetslöshet.
Berg skriver: "Enligt de beräkningar vi gjort i Den dolda-världen projektet, med användande av AMS- och SCB-data samt egna undersökningsdata beräknar vi den faktiska arbetslösheten (hel- och deltidsarbetslösa samt latent arbetssökande) till mellan 1,25 och 1,35 miljoner svenskar i åldrarna 16@64 år. Detta motsvarar 23@24 procent av hela befolkningen i de aktuella åldersgrupperna."
Agneta Stark skriver: "Vi har då funnit att dagens standardkategorier inte längre fungerar som de varit tänkta. Vi har funnit omkring en halv miljon människor i Sverige utanför arbetskraften, alltså varken i betalda arbeten eller arbetslösa, i en grupp 'övriga' som i stor utsträckning är okänd. Dessa människor är betydligt fler än de arbetslösa. Vad gör de? Vad lever de av?"
Dessa mycket alarmerande slutsatser drogs 1997; arbetsmarknadens statistik har inte sedan dess förnyat sina beräkningar. De "övriga övriga", som Agneta Stark kallade dem då, hur många är de i dag? Och hur förklarar man över huvud taget denna kategoris tillkomst i samhällsstatistiken? Hur kan man helt bortse ifrån de problem som uppstår i ekonomi och socialt liv när en så stor grupp helt ställs utanför arbetskraften?
Den särartade svenska metodiken för statistik över arbetande och arbetslösa uppvisar märkliga egenskaper. Den räknar inte heltidsstuderande som sökt arbete som arbetslösa @ fast det gäller en grupp som ILO:s norm klassificerar som arbetslösa. Enbart detta gör att den svenska officiella statistiken över den relativa arbetslösheten understiger den internationellt harmoniserade statistiken med ungefär 1 %. Också folk som är sjukskrivna under lång tid men som hade haft arbete när de blev sjuka räknas inte som arbetslösa, fast många av dem förlorar sina jobb under sjukskrivningstiden. Och en person som får arbete under endast en månad mitt i en lång period av arbetslöshet räknas efter detta korta gästspel i det aktiva livet inte längre som långvarigt arbetslös.
För att över huvud taget kunna föra en trovärdig dialog med väljarna behöver politiken en klar helhetsbild över arbetslivet och arbetslösheten: Denna bild saknas i dag. Med utgångspunkt i de förhållanden som här beskrivs vänder jag mig till arbetslivsministern med följande frågor:
Kommer statsrådet att verka för att förordningar och instruktioner riktade till Ams att innehålla tydliga krav på en mer sanningsenlig statistisk bild av arbetsliv och arbetslöshet?