den 4 mars

Interpellation 2004/05:438 av Jörgen Johansson (c) till finansminister Pär Nuder om fastighetstaxeringen

För att ett samhälle ska kunna klassas som rättssäkert finns det ett antal anständighetskrav, varav ett flertal rör området för beskattning. Medborgare har rätt att veta varför beskattning sker, hur mycket skatten är och hur mycket den kommer att öka. Vidare ska systemet vara begripligt, bygga på objektiva variabler och vid oklarheter ska det finnas möjlighet att få beslutet prövat av högre instanser.

Det svenska systemet för taxering av fastigheter är tack vare dess nuvarande konstruktion en manual för hur man kan göra ett skattesystem rättsosäkert, med godtyckliga beslut som en vital princip.

Den nuvarande ordningen med fastigheter indelade i värdeområden som nivåsätts från ett medelvärde av genomförda förvärv är ohållbar. Systemet bygger på att Skatteverket ska gallra ut de förvärv som inte anses representativa. I praktiken leder förfaringssättet till att taxeringsvärden ökar kraftigt, framför allt i vissa attraktiva lägen. Systemet bygger dessutom på ett godtyckligt förfarande vid bedömningen om ett förvärv ska anses som representativt eller ej. Det stora antalet värdeområden gör att det i varje område inte kommer att finnas ett tillräckligt stort antal förvärv för att få till stånd ett rättvisande statistiskt underlag. Jag menar att en minskning av antalet värdeområden skulle kunna vara ett första steg till att minska godtycket inom fastighetstaxeringen.

Ett av de senaste exemplen i raden av orimliga bedömningar är fastighetstaxeringen på Käringön i Bohuslän som har varit föremål för rättslig prövning. En fastighet med 58 kvadratmeter stor boyta och en lika stor tomt med tidigt 1800-tal som byggnadsår utan sjöutsikt fick ett taxeringsvärde på hisnande 2 478 000 kr, vilket gör att Skatteverket inbillar sig att marknadsvärdet är drygt 3,3 miljoner kronor då taxeringsvärdet ska utgöra 75 % av saluvärdet! Efter överklagan har Skatteverket sänkt taxeringsvärdet till 1,5 miljoner kronor. Denna historia är långt ifrån unik och är ett tecken på att systemet behöver reformeras i grunden, i syfte att skapa en fastighetstaxering som upplevs som rimlig, rättvis och förutsägbar.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansministern:

1. Är finansministern beredd att överväga en minskning av antalet värdeområden inom fastighetstaxeringen för att göra systemet mindre godtyckligt?

2. Vilka andra åtgärder avser finansministern att vidta för att öka rättssäkerheten och minska godtycket inom fastighetstaxeringen?