den 1 mars

Interpellation 2004/05:431 av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Hans Karlsson om Ams

Arbetsmarknadspolitiken har havererat. Det är inte bara Kristdemokraterna som insett detta. 13 fackavdelningar inom LO konstaterar detsamma i ett upprop. Tillsammans representerar de uppemot 70 000 LO-medlemmar. I uppropet konstaterar man bland annat att behandlingen av arbetslösa är förnedrande.

Bo Bayard, ordförande i en Sekoklubb Skaraborg, stöder också det fackliga uppropet: "Det finns en växande kritik bland arbetsförmedlare. Många är förtvivlade för att de inte kan hjälpa de arbetslösa. De är bakbundna. Om de sköter alla uppgifter de är ålagda finns ingen tid över för de arbetssökande". (LO-tidningen, den 25 februari 2005.)

Också Aftonbladets ledarsida har engagerat sig i kritiken mot Ams. De konstaterar att "när arbetslösheten är rekordhög, 380 000 personer öppet arbetslösa eller i åtgärder, får bara cirka 10 000 yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning." Samtidigt får tusentals personer i aktivitetsgarantin gå igenom näst intill förnedrande verksamhet. I en tidningsartikel i Vi i Vasastan vittnar en av deltagarna i aktivitetsgarantin, Bosse Åberg, om förnedringen i aktivitetsgarantin: "Den andra kursdagen fick vi ligga på golvet och rita med färgkritor och vattenfärg på ett stort papper." Han berättar också att de en gång ägnat en timme åt att stå i en ring och klappa i händer.

Den svenska arbetsmarknaden fungerar inte som den ska. Och arbetsmarknadspolitiken, vars syfte ska vara att få arbetsmarknaden att fungera bättre, har visat sig verkningslös.

Den socialdemokratiska regeringen och Ams har tappat greppet om utvecklingen på arbetsmarknaden. Den totala arbetslösheten är stigande. I januari var 240 000 personer arbetslösa eller 5,5 % av arbetskraften. Ytterligare drygt 2 % av arbetskraften är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sverige har sedan 1995, då Socialdemokraterna tog över regeringsmakten, dessutom en sämre sysselsättningstillväxt än genomsnittet i Europa. Sveriges sysselsättningstillväxt har under perioden varit 6,1 %, jämfört med 12,3 % som är genomsnittet för Europa, enligt statistik från OECD och Eurowin.

I augusti 2003 talade statsminister Göran Persson inför jublande ombud vid SSU-kongressen i Karlstad. Hans löfte var otvetydigt: "Arbetslösheten ska pressas tillbaka. Den skall aldrig få komma tillbaka i det svenska samhället. Den skall knäckas för alltid."

Utvecklingen på arbetsmarknaden och regeringens egen arbetsmarknadspolitik har till och med fått flera fackförbund att gå i taket, fackförbund som normalt är lojala mot den socialdemokratiska regeringen.

Statsrådet Hans Karlsson har också sagt att han är beredd att, i regeringens vårproposition, ge mer pengar till Ams om inte sysselsättningen vänder uppåt under våren.

För den som följer utvecklingen står det dock klart att det stora problemet inte är att Ams har för lite pengar. Det stora problemet är regeringens ekonomiska politik som förhindrar en tillväxt som också får företagen att nyanställa och växa. Ett annat problem är regeringens passiva arbetsmarknadspolitik. Trots att Ams får alltmer kritik verkar regeringen vara nöjd. Till riksdagens arbetsmarknadsutskott kommer nämligen inga propositioner som tyder på att regeringen har handlingskraft nog att ta tag i de problemen som Ams i dag verkar oförmögna att lösa.

Åter har det också dykt upp kritik mot den svenska statistikpolitiken. Ams anklagas till exempel för att "arbetslösa flyttas mellan olika kategorier, klassificeras om, får kort praktik eller aktivitet så att de kan räknas in i måluppfyllelsen" (Aftonbladets ledare den 26 februari 2005). Att regeringen, eller deras myndigheter, håller på med statistikpolitik är ingen nyhet. Det är dock allvarligt eftersom det går ut över de arbetslösa, de som är utslagna från den svenska arbetsmarknaden.

Statistikpolitiken hör ihop med regeringens olika mål för den svenska arbetsmarknaden. Kristdemokraterna kräver ett tydligt överordnat mål för sysselsättningen, vilket bör vara grundat i antalet arbetade timmar i förhållande till befolkningen.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet Hans Karlsson:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att reformera Ams och AMV, så att organisationen på ett mer effektivt sätt blir ett instrument för den svenska arbetsmarknadspolitiken?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att sätta fart på den svenska sysselsättningsutvecklingen?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att komma till rätta med den statistikpolitik som i dag styr den svenska arbetsmarknadspolitiken?

Vilka åtgärder avser statrådet att vidta för att ett nytt överordnat mål för sysselsättningen, grundat på antalet arbetade timmar, ska bli styrande för den svenska arbetsmarknadspolitiken?