den 23 februari

Interpellation 2004/05:419 av Magdalena Andersson (m) till statsrådet Hans Karlsson om fusket i försäkringssystemet

Regeringen har gång på gång slingrat sig när det gäller åtgärder för att kontrollera om det förekommer fusk i de olika sjukförsäkringarna och ersättningssystemen.

Jag har tagit upp detta ett antal gånger de senaste åren med ansvariga ministrar. Det har mötts av svar liknande det jag fick från nuvarande socialministern, Berit Andnor, dåvarande familjeminister, den 28 maj 2003. Hon skrev: "Avslutningsvis vill jag betona att regeringen självfallet ser mycket allvarligt på fusk och missbruk inom socialförsäkringen och avser att noga följa utvecklingen på detta område."

Den 2 februari svarar statsrådet Hans Karlsson likaså med regeringens åskådarlinje, att han "avser att noga följa utvecklingen på detta område".

Att stå på åskådarplats, att vänta och se, genom att "noga följa utvecklingen" räcker dock inte längre, det krävs åtgärder.

Vi vet inte hur stort fusket är i Sverige. Utbetalningarna från Försäkringskassan uppgår till 400 miljarder kronor vilket är ungefär halva statsbudgeten. Självklart är den absoluta majoriteten av dessa pengar helt korrekta utbetalningar.

Det första som borde göras är naturligtvis att ta reda på omfattningen av fusket. I Storbritannien beräknas det till ca 2 %. Om siffran skulle gälla också i Sverige skulle fusket uppgå till 8 miljarder kronor varje år. I Storbritannien är det också en självklarhet att ta tag i problemet @ man jobbar aktivt med att förhindra och förebygga fusket i stället för att blunda för det!

I dag vet vi inte omfattningen av fusket, men kan se på de platser det undersöks eller kontrolleras att det är omfattande.

Många anser inte att man behöver vara sjuk för att få sjukersättning, visade en undersökning från Riksförsäkringsverket nyligen. Som några exempel kan nämnas att 20 % anser att en strejk på dagis är ett legitimt skäl för att sjukskriva sig. 40 % att trötthet kan jämställas med att vara sjuk och 9 % att bråk med chef eller arbetskamrater är en godkänd anledning @ dessutom instämmer till viss del 32 % i denna uppfattning. Hur detta synsätt slår mot de personer som faktiskt är sjuka och sannerligen behöver sin försäkring, kan många vittna om. De som är sjuka ska inte behöva klä skott för de som inte är det, men det har blivit resultatet när kostnaderna skenar!

Sjukskrivningarna är inte de enda exemplen. Det har också varit en uppmärksammad kontroll av föräldrar som varit hemma vid vård av sjukt barn eller andra som skrivit sig på olika adresser. Vi kan se exempel på hur familjer på olika sätt planerar sitt liv för att maximera olika typer av bidrag. Detta bidrar till att urholka trovärdigheten för trygghetssystemen, men gör också att det blir mindre pengar kvar till dem som verkligen behöver dem.

Regeringen måste agera i flera hänseenden. För det första måste regeringen inse att den har ett ansvar för situationen och inte bara sitta på läktaren och "följa utvecklingen". För det andra måste frågan på allvar ställas hur omfattande fusket i försäkringssystemen är för att vi ska ha något att utgå ifrån. För det tredje måste åtgärder till för att kontrollera, stoppa och förebygga fusket.

Mina frågor till statsrådet är därför:

Avser statsrådet att verka för att regeringens passiva linje med att "noga följa utvecklingen" ersätts av en mer handlingskraftig linje?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ta reda på omfattningen av hur stort fusket i försäkringssystemen är?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förstärka kontrollen av att fusk inte förekommer i försäkringssystemen?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga att fusk i försäkringssystemen uppkommer?