den 23 februari

Interpellation 2004/05:417 av Sven Gunnar Persson (kd) till statsrådet Lena Sommestad om Östersjöns ekosystem

En rad forskare ur Miljövårdsberedningen (MVB) rapporterar i en skrivelse till regeringen att Östersjöns ekosystem kan ha havererat. En följd av detta skulle bland annat bli att vi tvingas vänja oss vid giftalger, badvikar fulla med slemmiga alger och fortsatt kris för fisket. Enligt dessa forskare är övergödningen den huvudsakliga orsaken till sammanbrottet i Östersjöns ekosystem.

Liksom Havsmiljökommissionen och andra tidigare konstaterat fastslår Miljövårdsberedningen i rapporten att för att lösa problemen krävs ett enat och kraftfullt agerande på högsta politiska nivå från samtliga länder kring Östersjön, hävdar Miljövårdsberedningen.

Havsmiljökommissionen har föreslagit att en regional förvaltning av Östersjön införs som kan fatta bindande beslut. Kristdemokraterna har föreslagit att en för Östersjöländerna gemensam myndighet inrättas. Förslaget har dock avslagits av vänstermajoriteten.

Mot bakgrund av att de allvarliga miljöhoten till stor del var beskrivna redan sommaren 2003, då Havsmiljökommissionen presenterade sitt slutbetänkande (SOU 2003:72), är det beklagligt att regeringen inte på allvar satt i gång arbetet med att genomföra Havsmiljökommissiones förslag. Regeringen har aviserat att en skrivelse om havsmiljön kommer avlämnas till riksdagen i maj. Det duger inte. Det är uppenbart att det behövs en proposition med skarpa förslag till åtgärder för att vända den negativa utvecklingen för Östersjön.

Enligt Havsmiljökommissionens beräkningar kan Sverige genom ytterligare åtgärder för att minska utsläppen av gödningsämnen komma ned i 1940-talets nivå av utsläpp år 2020. Enligt MVB:s forskare är det inte troligt att dessa åtgärder är tillräckliga för att återställa näringsbalansen i Östersjön.

Kristdemokraterna har länge krävt mer kraftfulla åtgärder mot övergödning och andra utsläpp i Östersjön. Åtgärder behövs för att få fungerande reningsverk på andra sidan Östersjön och Sverige måste även fortsättningsvis ge bistånd till de länder som står för de största utsläppen från reningsverk. Även svenska reningsverk måste dock minska kväveutsläppen, till exempel genom att samma krav ställs på reningsverken i inlandskommunerna som i kustkommunerna. Med ny teknik beräknas nettoutsläppen av kväve till havet kunna minska med ca 6 000 ton per år. Kväveutsläppen från jordbruket måste också motverkas, till exempel genom att utöka möjligheten för jordbrukare att ansöka om miljöstöd i form av fast träda, fånggrödesstöd, vårplöjning samt anläggning och skötsel av våtmark. Frikostigare regler för utdelande av så kallat LBU-stöd inom dessa områden behövs.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att få till stånd maximal uppslutning från samtliga Östersjöländer om kraftfulla gemensamma tag för att rädda Östersjöns miljö?

2. När avser statsrådet att framlägga en proposition till riksdagen med skarpa åtgärder i enlighet med Havsmiljökommissionens förslag?

3. Avser statsrådet att upprätta en beredskapsplan i enlighet med Miljövårdsberedningens skrivelse?

4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de svenska reningsverken snabbt ska uppdateras med den senaste tekniken?

5. Avser statsrådet att ställa samma krav på reningsverken i inlandet som i dag ställs på reningsverken i kustkommunerna?

6. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att minska kväveutsläppen från jordbruket, till exempel genom att utöka möjligheten för jordbrukare att ansöka om miljöstöd i form av fast träda, fånggrödesstöd, vårplöjning, anläggning och skötsel av våtmark samt frikostigare regler för utdelande av LBU-stöd?