den 21 februari

Interpellation 2004/05:406 av Inger René (m) till socialminister Berit Andnor om bidragsfusket

Sverige har ett generöst transfereringssystem som är utformat för att täcka inkomstbortfall i händelse av sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet och så vidare. Systemet har ett stort förtroende hos människor. För att bibehålla detta förtroende är det viktig att fusket med bidragen begränsas och motarbetas på ett kraftfullt sätt. När det gäller bidrag och förmåner från våra gemensamt finansierade socialförsäkringssystem måste beslut om utbetalningar grundas på riktiga uppgifter och dessa måste kunna kontrolleras.

Ökade kontroller kan genomföras på flera sätt till exempel genom en mer omfattande granskning av ansökningarna. Men mest aktuellt i debatten är samkörning av olika myndigheters register. Med hänsyn till den enskildes rätt att bestämma över vilka registeruppgifter om honom eller henne hamnar i måste man emellertid vara försiktig när det gäller samkörning av register så att kontrollerna inte innebär stora integritetsintrång eller kartläggningar av enskilda människors liv.

Transfereringssystemet utgör en stor del av den offentliga ekonomin och omsätter varje år stora belopp. Försäkringskassan betalar varje år ut nästan 400 miljarder kronor i olika former av bidrag, hur mycket som försvinner i fusk är dock okänt. Hittills har det funnits ett motstånd från regeringen att erkänna att fusk kan vara ett problem och därför är den senaste tillgängliga undersökning tio år gammal. Den talade då om att fem@sju miljarder kronor försvann i fusk varje år. För att kunna täta till luckorna i systemet är det nödvändigt att känna till omfattningen, vilka bidragsformer som är mest utsatta och vilka metoder de som fuskar använder. Det skulle vara önskvärt med ökade insatser från regeringens sida för att klargöra hur utbrett bidragsfusket är och hur mycket det kostar skattebetalarna som finansierar bidragssystemen.

Att människor fuskar med uppgifter och information för att tillskansa sig extra bidrag eller ersättningar utan att ha rätt till dem är detsamma som att stjäla pengar från skattebetalare och sjuka. Trots att det är brottsligt är det få människor som fällts av en domstol. Stödet för att se över sanktionerna för bedrägerier med bidrag är stort. Åtta av tio svenskar stöder förslag om strängare straff för bidragsfusk enligt en undersökning. Med tanke på den lilla risken att straffas måste man fundera kring vilken effekt straffen har för att avskräcka människor när de väljer mellan att fuska eller inte.

1. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att stärka möjligheterna att stoppa fusket på sätt som inte kränker människors integritet?

2. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att klarlägga omfattningen av bidragsfusket?