den 18 februari

Interpellation 2004/05:405 av Per Landgren (kd) till finansminister Pär Nuder om förmögenhetsskatten och 3:12-utredningen

Den 26 januari i år presenterades en statlig utredning av tre mycket kompetenta statliga utredare. Den facklige chefekonomen och numera professorn Per-Olof Edin, professorn Sven-Olof Lodin och Ingemar Hansson, docent och generaldirektör för vårt konjunkturinstitut. Efter bara 40 minuter publicerade TT Pär Nuders reaktion på utredningen, där utredarnas förslag på en helhetslösning förkastades. Det är ingen överdrift att säga att de tre utredarna tillhör Sveriges främsta expertis på skatter. Finansministern som tidigare gjort anspråk på en "intellektuell hållning" i sin roll i regeringen ägnade således mindre än 40 minuter åt den 179 sidor långa utredningens helhetslösning, innan den bryskt avspisades.

De tre utredarna hade fått i uppdrag att genomföra en fördjupad prövning av den fortsatta reformeringen av 3:12-reglerna, men de ville se sitt uppdrag i ett större sammanhang och "jämna ut spelplanen" för "gruppen aktiebolag i sin helhet."

Är detta ett exempel på vad finansministern menar vara "intellektuell hållning"? Vad var utredarnas ansträngningar egentligen värda för finansministern? Vilka signaler sänder inte ett sådant oreflekterat "nej" till alla, som med genomtänkta förslag vill bidra till att förbättra Sveriges lagstiftning och regelverk inom även andra områden?

I vissa bestämda delar, som specifikt gällde 3:12 och höll sig inom direktivens ramar, kunde finansministern sträcka sig så långt att utredningen var intressant. Men när det gällde helhetslösningen och förmögenhetsskatten, som alltså den fackliga och nationalekonomiska expertisen i vårt land ville avveckla enligt utredningens förslag, ville finansministern något annat. Finansministern deklarerade helt kort att på grund av att vi i Sverige nyligen avskaffat arvs- och gåvoskatten var det inte aktuellt att ta bort förmögenhetsskatten. Om det fanns några sakliga skäl till varför förmögenhetsskatten skulle vara kvar, så framfördes inte dessa av finansministern.

Till skillnad från Pär Nuder har Kristdemokraterna avsatt en del tid för att läsa den rapport som Nuder avfärdade. Utredarnas resonemang håller en mycket hög kvalitet.

Förmögenhetsskatten skapar enligt utredarna vertikal rättvisa. Det sker en omfördelning av pengar från högre inkomstgrupper till lägre inkomstgrupper över statsbudgeten genom förmögenhetsskatten. Så långt uppnår förmögenhetsskatten sitt syfte. Men samtidigt är förmögenhetsskatten horisontellt orättvis. Med detta menar utredarna att den slår godtyckligt på individer med samma ekonomiska förutsättningar. Det beror på en rad undantag och olika värderingsprinciper för olika typer av tillgångar. Bland dessa fenomen märks bland annat huvudägarundantaget, undantag för industriegendom, O-listenoterade aktier, onoterade aktier, skogs- eller jordbruksfastigheter och hyresfastigheter. Ett betydande kapital placerat i pensionsförsäkringar undgår förmögenhetsskatt.

Den godtyckliga förmögenhetsskatten skapar incitament för hushållen att placera sina tillgångar som leder till effektivitetsförluster för samhällsekonomin. Hushållen äger till exempel oproportionerligt många O-listenoterade aktier. Skogs- och jordbruksfastigheter är nu överprissatta i Sverige vilket är skattedrivet. När hushållens kapital inte allokeras på det mest effektiva sättet finns det skäl att anta att vi i Sverige på grund av förmögenhetsskatten gör tillväxtförluster.

Eftersom det är omöjligt att kontrollera annat än svenska finansiella tillgångar är skatten mycket sårbar för skatteplanering. Utredarna anser att på grund av detta är den nuvarande situationen inte hållbar.

Förmögenhetsskatten anges också av utredarna som orsaken till en omfattande utflyttning av kapital ifrån Sverige. Helt säkert har förmögenhetsskatten fått framgångsrika företagare som sålt sina företag att flytta utomlands.

Utredarna påpekar att förmögenhetsskatten levererar 4,6 miljarder kronor till statskassan. Utan att ta ställning till det beloppet förefaller det som att man anser att det beloppet är relativt litet ställt i relation till de negativa effekter den skapar.

Slutligen föreslår utredarna att förmögenhetsskatten ska avskaffas. Det är följdriktigt att göra det nu, inte minst då flera av våra grannländer gjort det, senast Finland från den 1 januari 2005.

Jag vill därför fråga finansministern:

Avser finansministern att ta ställning till de sakskäl som utredarna anfört för sin helhetslösning och för förslaget att förmögenhetsskatten avskaffas?

Avser finansministern att lika snabbt avfärda alla utredningars förslag och är det i så fall ett gott exempel på ministerns aviserade "intellektuella hållning"?