den 17 februari

Interpellation 2004/05:395 av Gudrun Schyman (-) till statsrådet Ylva Johansson om kvinnors sjukskrivningar

Den studie som presenterades på DN Debatt den 10 februari, som tog upp långtidssjukskrivningarna utifrån kön, bjöd på en blixtbelysning av det höga pris som kvinnor tvingas betala för att hela samhället är ordnat på mäns villkor.

Forskarna Hélène Sandmark och Monica Renstig har kartlagt vad som skiljer de många långtidssjukskrivna kvinnorna från friska kvinnor, och till detta hade man satt rubriken Nio av tio kvinnor i landet förlorar på att yrkesarbeta. Rubriken passar säkerligen för vissa politiska analyser, framför allt de nedskärningsivrare som ställer krav på sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen.

Men vad studien egentligen visar är hur kvinnor kläms mellan ett arbetsliv som förutsätter fullt deltagande och en verklighet på hemmaplan där män smiter från sitt ansvar för hem och barn.

Frågan om skillnader mellan kvinnor och män när det gäller sjukskrivningar och förtidspensioneringar var i fokus i Riksförsäkringsverkets rapport Socialförsäkringsboken 2004 som hade tema Kvinnor, män och sjukfrånvaron. Där konstaterar man att kvinnor i strävan efter en jämställd position har brutit mot det normsystem som råder när det gäller livets begränsningar och möjligheter. Motsvarande förändringar i mäns beteende och normsystem har inte skett. Män har i stället bibehållit en överordnad position i förhållande till kvinnor, såväl i hemmet som i arbetslivet. Därmed skiljer sig livsvillkoren för kvinnor och män fortfarande väsentligt åt. RFV:s generaldirektör Anna Hedborg konstaterar i förordet att "skilda livsvillkor och brist på jämställdhet har sannolikt bidragit till kvinnors höga sjukskrivning och förtidspensionering". De olika livsvillkoren leder inte bara till ökad ohälsa för kvinnorna utan också till sämre ekonomi. Eftersom kvinnorna oftare är hemma på deltid med barnen och tar ansvar vid barnens sjukdom, får de lägre inkomster. Frånvaron leder i sin tur till sämre karriärmöjligheter och de lägre inkomsterna till sämre pension.

Det som blir tydligt när man läser dessa rapporter är att verkligheten bakom sjukskrivningarna, som vi vet är förödande för såväl individens vardagsliv som arbetsmarknaden och statsfinanserna är att:

Den nuvarande organiseringen av samhället och yrkeslivet är således dysfunktionellt för halva Sveriges befolkning. Anledningen till detta är att den norm som stått som förebild för organiseringen är män. Det är män som har styrt, och det är mäns behov som stått i fokus när vardagens rutiner lärts in, när arbetsmarknaden organiserats, när lönerna förhandlats fram och när sjukvården dels bestämt vems sjukdomar som är viktiga. Den kvinnodominerade arbetsmarknaden behandlar kvinnor som "tillfälliga besökare" på arbetsplatserna. Arbetsgivarna erbjuder osäkra tillfälliga, deltidsjobb och vikariat @ som dessutom är grovt undervärderade och underbetalda.

Vad som bör göras är ur ett feministiskt perspektiv uppenbart: Lönerna i de kvinnodominerade sektorerna @ vården, omsorgen, skolan, handeln @ måste höjas radikalt. Fasta jobb och heltid måste bli standard @ även för unga kvinnor i vården och handeln. Kvinnor som vårdar människor och lokaler ska ges samma lön, teknisk backup och möjligheter till fysisk träning som de män som släcker bränder och lagar elledningar.

Den andra sidan av myntet är naturligtvis att höja kraven på männen att ta sitt ansvar för hem och barn. Kvinnors livsvillkor förblir orimliga om män inte tar sin del av det obetalda arbetet. Heltid och fast jobb är klen tröst om man är ensam om huvudansvaret för barn och hem. Statistiken visar att det inte går ihop och detta erfar kvinnor bittert i onda nackar och utbrändhet.

Sammantaget kan vi se att vi i dag har den orimliga situationen att kvinnor i princip betalar för att få jobba. De betalar ur egen portmonnä för de arbetstidsförkortningar som är nödvändiga för samhället om barnen ska få rum, betalar med sina utslitna kroppar för de omänskliga och okänsliga nedskärningarna i välfärden, betalar med sina liv för att den patriarkala maktordningen ska kunna stå stark genom modernitetens förändringar.

Riksförsäkringsverket efterlyser en bred samhällsdebatt och politisk debatt i dessa frågor. Jag delar deras syn och vill gärna initiera denna debatt med frågor till de statsråd som bär det yttersta ansvaret.

Jag vill därför ställa följande frågor: