den 16 februari

Interpellation 2004/05:391 av Christina Andersson (c) till socialminister Berit Andnor om klyftorna mellan fattiga och rika

Klyftorna växer mellan de rikaste och fattigaste barnfamiljerna i Sverige. Det visar en ny rapport från Rädda Barnen. Det är fyra gånger vanligare att barn med utländsk bakgrund lever fattigt än att svenska barn gör det. I storstäderna är barnfattigdom högre nu än i början på 1990-talet. Barnfattigdomens utveckling speglar en tilltagande uppdelning i boendet efter föräldrarnas ursprung och bakgrund.

Kommunerna har en viktig roll i sammanhanget. Det är där barnens vardag utspelar sig och många av de beslut som fattas i kommunerna påverkar barns vardag. Riksdagen kan fatta beslut om generella satsningar på barnfamiljer, men frågan är om sådana åtgärder räcker.

När det gäller barn till föräldrar med utländsk bakgrund spelar också integreringen i samhället och på arbetsmarknaden stor roll. Föräldrarna till många av de här barnen står utanför arbetsmarknaden. Att inte ha ett arbete innebär att man har svårare att bli delaktig i samhället. Språkkunskaper och att ha ett arbete är den bästa grunden för integrering och deltagande i vårt samhälle. Men dagens integrationspolitik fungerar inte. Enligt en EU-källa (Lewis Dijkstra) är Stockholm @ Mälarregionen @ sämst i Europa på att integrera människor med utomnordisk bakgrund. Det är alarmerande!

Regeringen är ansvarig för att barnkonventionen efterlevs i vårt land. Konsekvenserna ser olika ut i olika delar av landet och det måste också lösningarna göra. Politiker på alla nivåer måste dels söka lösningar i samhällsstrukturen, dels medverka till lösningar för barn här och nu.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att ta för att minska klyftorna mellan rika och fattiga barn?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska sårbarheten hos barn med utlandsfödda föräldrar?