den 16 februari
Interpellation 2004/05:389 av Luciano Astudillo (s) till justitieminister Thomas Bodström om polisens gänginsatser
I Sverige gör vi nu en av de största satsningarna på polisen någonsin. Under innevarande mandatperiod ska 4 000 nya poliser utbildas. Det är positivt, eftersom alla människor inte känner sig trygga i vardagen. Om många oroar sig för att utsättas för brott begränsar det människors frihet och skapar ett kallare samhälle.
Fler poliser är dock inte det enda sättet att arbeta på. Viktigare än antalet poliser är sättet att arbeta på. Det är viktigt att satsa på närpolisen. Genom att jobba nära människor och delta aktivt i lokalsamhället ökar möjligheten att förebygga och utreda brott.
Ett sätt att arbeta har varit polisens massiva gängsatsningar, framför allt i storstäderna. Dessa satsningar har fått kraftig kritik. Områden som har problem med gängbildning och kriminalitet punktmarkeras av polisen. Befolkningen kontrolleras, men bara de som passar in i en diffus profil som främst handlar om att de är unga, har utländsk bakgrund och på något sätt beter sig "misstänkt". Det kan vara att sitta på en parkbänk med några kompisar eller att köra runt i en bil.
Polisen i Malmö har satt i gång med en massiv kampanj för att störa ungdomsgäng. Alla unga som är ute får räkna med att kontrolleras, visiteras, fotograferas och registreras. Man får nu ta om hand unga människor och göra insatser mot kollektiv, om ungdomarna befinner sig på ett ställe där det tidigare skett våldsbrott. Malmöpolisen har fått kritik från Justitieombudsmannen för sitt fotoregister, men nu utfärdar polisen ett undantagstillstånd som innebär att polisen i stort sett får registrera vadsomhelst om vem som helst. Liknande beslut har tagits i både Stockholm och Göteborg.
Det finns goda intentioner bakom polisens arbete. Det finns inom vissa ungdomsgrupper tungt kriminellt belastade personer som man måste försöka tackla på något vis. Men dessa metoder gör i många fall mer skada än nytta. Forskning från bland annat USA tyder på att de aktiva åtgärderna avsedda att slå ned på och förebygga brott i utsatta förorter genom hårdare tag och skärpt kontroll över vissa grupper leder till motsatt effekt. Enskilda individer känner sig dömda på förhand och känner en motvilja mot polis och samhälle. Utanförskapet gör det lättare att ta plats i ett gäng som delar känslorna man har, där man kan skapa sig en egen identitet utanför resten av samhället. Genom att peka ut människor som potentiella hot skapar polisen mer brottslighet.
Dessutom bäddar metoderna för ökad rasism. Eftersom dessa personer oftast har utländsk bakgrund, underblåses den strukturella rasism som finns överallt i vårt samhälle. Det är inte konstigt att unga människor i förorter känner sig motarbetade. Det är då de söker sig utanför samhällets strukturer och så är den onda spiralen i gång. Avgörande attitydförändringar i samhället måste skapas för att bryta denna spiral.
Inom polisen är det extra viktigt att se allvarligt på rasistiska företeelser. I Malmö har chefsåklagaren inlett en förundersökning mot poliser som misstänks ha agerat våldsamt mot en grupp ungdomar som tillsammans med sin fritidsledare blev avslängda av en buss. Dessa ungdomar och många andra Malmöungdomar berättar om obehagliga möten med polisen, där rasistiska glåpord, fysiskt och psykiskt våld har använts.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieminister Thomas Bodström: