den 16 februari

Interpellation 2004/05:386 av Mauricio Rojas (fp) till statsrådet Morgan Johansson om krav för socialbidrag

Sverige måste minska antalet bidragsberoende. Det finns många skäl att göra det, men det viktigaste är att de flesta människor vill försörja sig själva. Det handlar om självrespekt, värdighet och frihet. Ett annat starkt skäl är att vi som samhälle helt enkelt behöver arbetskraften, när antalet som ska försörjas ökar och antalet i arbetsför ålder minskar.

Alla bidragssystem bör analyseras utifrån aspekten att mer måste göras för att främja arbete. De största systemen, oavsett om det är bidragssystem eller försäkringar, som måste reformeras är a-kassan, sjukförsäkringen och förtidspensionerna. Men också de kommunala socialbidragen, som numera kallas försörjningsstöd, måste reformeras. Det kostar ungefär 8 miljarder kronor om året. Över 400 000 människor får socialbidrag kortare eller längre tid. Nu ökar också kostnaderna igen, efter att ha minskat några år.

Socialbidrag behövs, som ett sista skyddsnät i vårt välfärdssystem. Reglerna måste därför utformas utifrån insikten att en del av dem som söker försörjningsstöd tillhör vårt samhälles allra sköraste: Det kan röra sig om psykiskt sjuka, missbrukare eller människor som blivit utslagna av något annat skäl. Om de som ansöker om hjälp har barn, är det naturligtvis ett extra skäl för samhället att ställa upp. Barnen har ju inget ansvar för situationen de vuxna hamnat i och rätt till bästa möjliga start i livet.

Men ett par andra insikter är också viktiga. En stor del av dem som söker och får försörjningsstöd kan arbeta. Attityden på skalan mellan krav och kravlöshet som en person möter hos socialtjänsten när han eller hon söker stöd, kan bli mycket avgörande för personens fortsatta liv. Den insikten fanns hos de tidiga socialreformatorerna, men har alltmer kommit i skymundan i den moderna socialtjänsten.

Avgörande för att lyckas minska bidragsberoendet är tillkomsten av många nya, riktiga jobb, både privata och offentliga. Om reformer av bidragssystem kan genomföras i en miljö av växande arbetsmarknad är utsikterna till framgång mycket stora. Därför är den politik för företagande Folkpartiet står för, med sänkta arbetsgivaravgifter, mindre krångel, bättre tillgång till riskkapital etcetera så viktig.

Sverige är inte ensamt i västvärlden att brottas med problematiken hur man minskar bidragsberoende. Vi har en del att lära av andra länder. Ett av dem är USA. Så här sade Bill Clinton under valkampanjen 1992:

"Det är dags att hedra och belöna människor som arbetar hårt och följer reglerna. Det innebär att göra slut på socialbidragssystemet så som vi känner det." I augusti 1996 fick USA den lag som faktiskt gjorde slut på det gamla bidragssystemet. Det blev Clintonerans mest lyckade reform.

Reformens grundprincip var att omvandla socialbidraget till en intjänad ersättning och ställde tydliga krav på motprestation. Reformen kombinerade starka ekonomiska incitament för delstaterna att minska bidragsberoendet med en stor frihet att utforma lokala handlingsplaner. Resultatet har varit en dramatisk minskning av antalet socialbidragstagare. Mellan 1996 och juni 2003 minskade bidragstagarna med över sju miljoner personer eller 60 %!

Jobbcentrum i Skärholmen har sedan 1998 arbetat med en konsekvent arbets- och kravlinje. Från och med juni 2002 finns det i stadsdelen en femdagars sysselsättningsgaranti som garanterar full aktivitet senast fem dagar efter inlämnad ansökan om socialhjälp. Resultaten har varit mycket uppmuntrande. Antalet hushåll beroende av socialbidrag mer än halverades under jobbcentrums fem första verksamhetsår.

I rapporten Utanförskapets karta, december 2004, presenterade Folkpartiet en omfattande kartläggning av utanförskapets framväxt i Sverige. År 2002 fanns det 136 områden i landet som kunde klassas som utanförskapsområden. 1990 var det inte fler än tre. Den främsta orsaken till utanförskapets explosiva framväxt är ett formligt sysselsättningssammanbrott i Sveriges mest utsatta bostadsområden.

Vi är övertygade om att denna utveckling är förödande för landet och förvånas över regeringens passivitet. Folkpartiet har gjort integrationen till en av sina viktigaste frågor och presenterade nyligen rapporten Bryt utanförskapet, bekämpa bidragsberoendet! där vi lägger fram en rad konkreta förslag om hur kampen mot utslagningen från arbetsmarknaden kan vinnas. Det som krävs för detta är en konsekvent arbetslinje, som både öppnar möjligheter och ställer tydliga krav. Det är inte bara en ekonomisk fråga utan också djupt moralisk.

I rapporten föreslår vi införandet av en effektiv jobb- och utvecklingsgaranti samt väsentliga resurstillskott till kommunerna för att möjliggöra detta. Viktiga förändringar av socialtjänstlagen föreslås också i syfte att dels ge kommunerna ett tydligt ansvar för förverkligandet av en effektiv jobbgaranti, dels villkora beviljandet av socialbidrag, försörjningsstöd, till arbetsföra personer med tydliga krav på motprestation i form av medverkan på heltid i jobbgarantin. Våra förslag sammanfattas i följande fem punkter.

1. En femdagars jobb- och utvecklingsgaranti införs. Det ska gälla för alla arbetsföra personer som på grund av brist på arbete söker socialbidrag. Detta betyder att senast fem dagar efter ansökan om socialbidrag ska hon eller han börja att på heltid delta i jobbgarantin. Detta ska också omfatta nyanlända flyktingar och flyktinganhöriga som behöver ekonomiskt bistånd. Garantin ska bestå av samhällsnyttigt arbete kombinerat med jobbsökande och utvecklande aktiviteter. Jobbgarantin ska anpassas till individens förutsättningar och genom en omställningspeng ge den medverkande stor frihet att välja såväl anordnare som aktivitetsinriktning.

2. Jobbkrav kopplas till försörjningsstödet. En ny skrivning av socialtjänstlagen ska göra klart att en fullt arbetsför person som utan godtagbar anledning vägrar att på heltid medverka i jobbgarantin inte är berättigad till att få ekonomiskt bistånd från det offentliga. Kommunerna ska å sin sida vara skyldiga att ställa sådana motprestationskrav för att ge socialhjälp åt arbetsföra personer som saknar arbete.

3. Jobbgarantin ska ge en ersättning högre än socialbidraget. Denna ersättning bör överstiga socialbidragsnormen för en vuxen person men understiga nivån för de lägsta avtalsenliga lönerna på arbetsmarknaden. En sådan mellanliggande nivå är viktig för att markera dels att arbete och aktivitet lönar sig mer än passivt bidragstagande, dels att det handlar om en nödlösning som inte kan löna sig på samma sätt som ett vanligt arbete.

4. Övergången till den ordinarie arbetsmarknaden underlättas via instegsjobb. Personer som deltar i jobbgarantin ska ha rätt att vid anställning på den ordinarie arbetsmarknaden under en första period om sex månader omvandla delar av eller hela övergångsersättningen till lönebidrag. Därefter ska lönebidraget successivt trappas ned under en period av ett år. Olika former av så kallat instegsjobb får prövas inom ramen för denna möjlighet att helt eller delvis omvandla övergångsersättningen till lönebidrag.

5. Kommunalt ansvar och mångfald av anordnare. Kommunerna ska ansvara för den direkta finansieringen och förverkligandet av jobb- och utvecklingsgarantin, men det konkreta genomförandet av garantin kan organiseras av olika typer av auktoriserade anordnare.

Detta är våra förslag. Radikala och tydliga, sprungna ur verkligheten och motiverade av en utveckling som, om den inte hejdas, kommer att kosta Sverige mer än vad någon i dag kan föreställa sig. Vi öppnar möjligheter och solidariskt ställer upp stora resurser för den vitala kampen mot utanförskapet, men vi ställer också tydliga krav på oss alla @ individer och institutioner @ att göra allt vad vi kan i denna kamp.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att minska socialbidragsberoendet?

Avser statsrådet att införa en jobb- och utvecklingsgaranti för beviljande av socialbidrag?

Avser statsrådet att ålägga kommunerna att de måste ställa krav på motprestation i form av arbete kombinerat med deltagande i utvecklande aktiviteter för att bevilja socialbidrag?