den 15 februari

Interpellation 2004/05:383 av Sermin Özürküt (v) till utrikesminister Laila Freivalds om USA:s terrorbekämpning

Över hela världen har fängslandet av Gerardo Hernández Nordelo, Ramón Labañino Salazar, Antonio Guerrero Rodríguez, Fernando González Llort och René González Sehwerert, i USA för deras avslöjande av terrorism riktad mot Kuba väckt internationell uppmärksamhet och bestörtning.

De arresterades av FBI i Miami den 12 september 1998. 17 månader i sträck hölls de i total isolering. Efter att de nordamerikanska advokaterna misslyckats med att få rättegången flyttad till en plats där högerextremistiska och terroristiska exilkubanska organisationer och medier inte på samma sätt som i Miami skulle kunna skrämma och påverka jurymedlemmarna, dömdes de fem i december 2001 till långa straff. Hernandéz till två gånger livstid plus 15 år, Labañino till livstid plus 18 år, Guerrero till livstid plus 10 år, Fernando Gonález dömdes till fängelse i 19 år och René González till 15.

De som följt detta fall vet att de fem genom infiltration avslöjade högerextremistiska terrororganisationer i Miami och skaffade information om terrorverksamhet riktad mot Kuba. De har gjort på samma sätt som USA när det gällt att skydda sitt hemland mot terrorism. Olika US-administrationer har haft stort överseende med extremistiska organisationer som bedrivit terrorverksamhet riktad mot Kuba, ibland till och med understött sådana.

När Kuba i juni 1998 försåg det nordamerikanska FBI med omfattande information om terrororganisationernas aktivitet svarade FBI med att i stället för att arrestera terroristerna arrestera de som avslöjade dem.

De nordamerikanska försvarsadvokaterna, bland vilka den framträdande och sedan rättegången kring Pentagonpapperen välkände Leonard Weinglass ingår, har unisont och entydigt deklarerat att det inte bara är så att de utdömda straffen är absurda i förhållande till anklagelserna, utan de fem är oskyldiga till det de anklagats för. De anklagade har dessutom fått utstå en så brutal behandling att den rimligen bör betraktas som tortyr. I dag pågår en överklagandeprocess, med sikte på att få till stånd en ny rättegång på annan ort än Miami.

Kravet att de fem ska ges en ny rättegång har rönt stöd på många håll i världen. Så har till exempel en grupp på 112 ledamöter i det brittiska parlamentet, inklusive förre utrikesministern Robin Cook, rest kravet att de fem ska få en ny rättegång på annan plats än Miami. Flera brittiska parlamentsledamöter riktar också kritik mot straffen och anklagelserna.

De fem kunde inte beslås med en enda handling som kunde klassificeras som spioneri. Tre av dem anklagades och dömdes därför för "konspiration syftande till spioneri", och fick sina livstidsstraff på denna grund. Gerardo Hernández, dömdes till livstid för "konspiration till mord av första graden", därför att det kubanska försvaret skjutit ned två flygplan, tillhörande en högerextrem organisation under ledning av José Basulto, en exilkuban med terrorism på sin meritlista. Flygplanen var på väg mot Havanna, och vägrade ändra kurs trots det kubanska försvarets uppmaningar. Nedskjutningen var för det första inte något mord. För det andra hade Hernandéz på intet sätt något med denna nedskjutning att göra. För det tredje klistrade man på denna mordanklagelse först efter det de fem suttit häktade i åtta månader.

Det torde vara uppenbart att president Bushs "krig mot terrorismen" inte handlar om att bekämpa någon konsekvent utan om en selektiv kamp mot terrorism. Viss terrorism ska bekämpas med en annan anses godtagbar.

Jag har tidigare ställt frågan (2003/04:934) vilka initiativ utrikesministern avsett att ta för att förmå USA:s regering att upphöra med sitt stöd till terrorverksamhet riktad mot Kuba, samt om utrikesministern avsett att försöka förmå USA att, i enlighet med vad de mänskliga rättigheterna föreskriver, ge de fem kubanerna en anständig behandling.

Sedan utrikesministern avgav sitt svar (den 24 mars 2004), och i detta inte deklarerat några avsikter, utan endast påpekade att en överklagandeprocess pågår, har inget hänt. Något beslut om att en ny rättegång ska hållas har inte heller meddelats. Levererar Sverige ingen kritik mot USA kan detta tolkas som att Sverige godtar president Bushs selektiva tolkning av terrorbekämpning.

Jag vill följaktligen fråga utrikesministern:

1. Avser utrikesministern att uttala någon kritik mot det politiskt grundade justitiemordet mot de fem kubaner som avslöjat terrororganisationer verksamma i USA?

2. Avser utrikesministern i sina kontakter med USA-administrationen att klargöra hur Sverige ser på förhållandet mellan terrorbekämpning och folkrätt?

3. Avser utrikesministern att på något sätt agera mot USA-administrationen för dess stöd till terrorverksamhet mot grannlandet Kuba?