den 1 februari

Interpellation 2004/05:346 av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Morgan Johansson om insatser till stöd för personer som hotas av hedersrelaterade brott

Med hedersrelaterat våld avses våldsbrott där motivet är att återupprätta faderns, makens eller familjens heder. De mekanismer som ligger bakom hedersrelaterad brottslighet har att göra med dels starkt patriarkala värderingar, dels en starkt fördömande syn på homo- och bisexualitet och på könsuttryck som uppfattas som oacceptabla. Också i Sverige lever ungdomar och vuxna under ständigt hot om hedersrelaterade brott på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. De har ett stort behov av stödinsatser från samhället. Samtidigt är kunskapen inom detta område bristfällig, både nationellt och internationellt.

Länsstyrelsen i Skåne län har nyligen publicerat rapporten Hedersrelaterat våld mot ungdomar på grund av sexuell läggning (Skåne i utveckling 2004:24). Rapporten är resultatet av ett uppdrag från länsstyrelsen till RFSL-rådgivningen Skåne att kartlägga och uppmärksamma situationen för ungdomar i åldrarna 13@25 år som riskerar hedersrelaterat hot och våld på grund av sexuell läggning.

Kartläggningen bygger dels på enkätsvar från länspolisen, 7@9-skolor och gymnasieskolor, socialförvaltningar och ungdomsmottagningar i Skåne, dels på berättelser från utsatta ungdomar. Rapportförfattarna har kommit i kontakt med eller hört berättas om 53 ungdomar som utsatts för hedersrelaterat våld på grund av sexuell läggning sedan år 2000.

Rapporten slår fast att hedersrelaterat våld på grund av sexuell läggning hänger samman med "en heteronormativ hederskodex, som kräver våld för att återföra medlemmar till denna eller för att exkludera dem". Kartläggningen visar att hedersrelaterat våld mot ungdomar på grund av sexuell läggning inte är signifikant för en särskild kultur, etnicitet eller religion, utan förekommer överallt där denna hederskodex verkar.

Enligt rapporten uppmärksammas ungdomarnas utsatthet varken av skolan, socialtjänsten, ungdomsmottagningar eller polisen. Denna osynlighet beror framför allt utifrån deras sexuella läggning. Yrkesverksamma har bristfällig kunskap om sexualitet, ungdomars sexuella utveckling och situationen för homo- och bisexuella ungdomar.

Av rapporten framgår att dessa ungdomar är utsatta för traumatiska händelser och att de mår dåligt. För vissa leder detta till ett självdestruktivt liv med inslag av självmordstankar. Samtidigt lyser råd, stöd och åtgärder med sin frånvaro. Samma sak gäller samarbete mellan myndigheterna och samarbete med frivilligorganisationerna, trots regeringens ambitioner och trots att hedersvåld stått högt på den svenska agendan.

I kartläggningen framkommer att de yrkesverksamma saknar kunskap och erfarenhet för att hjälpa de ungdomar som på grund av sexuell läggning utsatts för hedersrelaterat våld. På så sätt kan de varken agera i tid eller på ett korrekt sätt. Dessutom saknas förebyggande åtgärder liksom tidiga insatser, samt intensiva åtgärder för hela familjen efter hedersvåldshändelserna, oavsett om de haft dödlig utgång eller ej. Det behövs, med andra ord, en rad insatser på olika nivåer i samhället.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra insatserna till stöd för personer som hotas av hedersrelaterade brott på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet?