den 1 februari
Interpellation 2004/05:344 av Gunnar Andrén (fp) till justitieminister Thomas Bodström om poliser i Stockholms län
Stockholms län och dess polisdistrikt präglas av den till arten allvarligaste och till numerären största brottsligheten i hela Sverige.
Det hänger nära samman med att Stockholm, som landets största stad, drar till sig personer som genom illegal och brottslig verksamhet begår brott och skapar otrygghet och rädsla.
Stockholms kommunikationsmässiga närhet till andra länder innebär dessutom att brottsmiljön får en internationell, för flertalet svenskar främmande och skrämmande, prägel.
Allmänheten uppfattar detta förhållande, ibland helt korrekt och stundom grundlöst, som att brottsligheten inte sällan utmärkts av en stor hänsynslöshet. Detta kan man ogilla men inte bortse från.
I denna situation är det av synnerlig vikt att tilltron till Polisens @ varmed avses såväl själva myndigheten som poliskåren @ möjligheter att utföra sitt arbete i allmänhetens tjänst stärks.
Det finns en utbredd uppfattning att polisen är alltför fåtalig, ibland nästan sällsynt, för att klara att upprätthålla den trygghet och beivra brott i den utsträckning laglydiga medborgare förväntar sig.
Mot denna bakgrund är det synnerligen anmärkningsvärt att ett antal nyexaminerade poliser @ antalet rör sig om 20@40 beroende på hur man räknar @ som önskar tjänstgöra i Stockholms län, nekas anställning i länet.
Bakgrunden är inte att behovet av de nya polistjänstemännen inte skulle finnas. Bakgrunden är i stället rent ekonomisk, nästan bokföringsmässig.
För första gången på många år har Stockholms län polisstyrelse kunnat notera att ekonomin 2004 är i balans, ja, ett överskott på hela 135 miljoner kronor noteras. Det beror på ett väl organiserat och engagerat arbete inom Polisen, från dess styrelse, länspolischef och alla anställda inom hela Polisen.
Det förtjänar i sammanhanget att erinras om att Rikspolisstyrelsen, som sorterar direkt under regeringen, för bara halvtannat år sedan beslöt skilja dåvarande länspolismästaren i Stockholms län från dennes tjänst och hänvisande till att Stockholms läns polismyndighet hade alltför dålig ekonomi.
Mot denna bakgrund borde regeringen om intet annat applådera den ekonomiska utvecklingen i Stockholms läns polisdistrikt.
I stället har regeringen via sitt regleringsbrev den 22 december 2004 dragit in 300 miljoner av polisens samlade överskott för förra året @ avser hela Sverige @ om 358 miljoner kronor. En mycket stor andel, i storleksordningen en tredjedel, faller på Polismyndigheten i Stockholms län.
Detta regeringsbeslut förändrar i grunden inte bara Polisens bokföringsmässiga planering utan framför allt dess verksamhetsplanering.
Anslagsindragningen sänder en signal till myndigheten att man bör förbruka hela anslaget före budgetårets utgång, för annars tar regeringen hand om överskottet. Detta är allvarligt nog och dessutom motsatsen till klok ekonomisk politik och hushållning med skattebetalarnas pengar: Det måste också i offentlig verksamhet löna sig att vara kostnadseffektiv och att spara.
Som politiskt förtroendevalda och därmed ytterst ansvariga för tryggheten i samhället måste vi som ledamöter i Sverige riksdag ta vårt ansvar och inte ägna oss åt ansvarsflykt.
Myndigheter som sköter sig väl, helst inte bara ekonomiskt utan också verksamhetsmässigt, får inte straffas utan tvärtom bör sådana myndigheter premieras.
Därför är det synnerligen oroande att Stockholms läns polismyndighet inte har ekonomisk möjlighet att anställa alla de poliser som önskar arbeta inom detta Sveriges befolkningsmässigt största men dessvärre även mest brottsbelastade län.
Detta skadar hela tilltron till polisen och ökar inte tryggheten för länets invånare.
Mot denna bakgrund vill jag fråga chefen för Justitiedepartementet: