den 20 januari

Interpellation 2004/05:319 av Jörgen Johansson (c) till statsrådet Lena Sommestad om rovdjurspolitik

Våren 2001 antog riksdagen propositionen om en sammanhållen rovdjurspolitik. Det innebar att vargstammen skulle utökas till ett första etappmål om 200 vargar i Sverige. Beslutet har kritiserats eftersom det inte inkluderat vargpopulationens utbredning i hela Skandinavien, fast det är samma population. Oviljan att se Skandinavien som bas för vargstammen gör att Sverige bör göra bedömningar utifrån "sin" stam och inte kritisera andra länders hantering av "deras" vargstam. Den kritik som regeringens representant gjort av den norska vargpolitiken är därför besvärande, såväl sakligt som etiskt.

För att vinna gehör måste en aktiv rovdjurspolitik bygga på förståelse människor emellan. I dag finns varken delaktighet i eller förståelse för rovdjurspolitiken hos många invånare i drabbade vargbygder. I stället präglas debatten av folklig vrede, ilska och frustration i samband med statens agerande i vargfrågan. Sveriges inblandning i norsk rovdjurspolitik har inte gjort frågan lättare att lösa.

Den inflammerade debatten gagnar ingen. En omprövning av rovdjurspolitiken är därför nödvändig. Utgångspunkten bör vara att varje art har rätt att existera. En annan utgångspunkt bör vara att ingen art ska få växa på bekostnad av att annan art utrotas. Vid en utarbetning av en reell rovdjurspolitik som accepteras av de flesta bör dessutom hela Skandinavien räknas som bas för de stora rovdjursarterna.

Mina frågor till statsrådet är:

Vad avser statsrådet att göra för att skapa en rovdjurspolitik som uppfyller kravet på förtroende och delaktighet människor emellan?

Vad avser statsrådet att göra för att skapa ett förtroende inom rovdjurspolitiken mellan de skandinaviska länderna?