den 17 januari

Interpellation 2004/05:312 av Runar Patriksson (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin om energikrisen

Alltför många svenskar fruktar inte bara kylan som vintern medför, utan också de medföljande, säkra, strömavbrotten. Sverige tycks varje vinter stå lamslaget inför snabba väderomslag och påfrestningar på el- och telenätet. I stort sett har inga förbättringar skett på de senaste 20 åren.

Den senaste veckan har hundratusentals svenskar i Götaland och Svealand fått stå utan el och telefon, alltså utan kontakt med yttervärlden och utan ljus samt värme. Medierna rapporterar om "krigszoner" och förberedelser för att evakuera dem som inte klarar den strömlösa vinterkylan och mörkret samt bristen på vatten för människor och djur.

Följderna av en bristande beredskap från såväl leverantörernas som statens sida är svåra för landsbygdens befolkning och företag i Sverige. En säker elförsörjning, fungerande telefoner och framkomliga vägar året runt i hela landet är en självklarhet som måste garanteras av det offentliga. Elförsörjningen och teleförbindelserna är vid sidan av vägnätet centrala och viktiga för landsbygdens infrastruktur.

Det finns bara ett sätt att minska elavbrotten. Det är att gräva ned de luftburna elledningarna i marken. Det återstår tiotusentals ledningsmeter att gräva ned och det beräknas inte vara klart på flera år. Frågan är om det skulle accepteras från statens sida att Stockholm stod strömlöst en längre tid varje vinter. Skulle regeringen i det fallet också låta åtgärderna ta flera år?

Det är ohållbart för landsbygdens ekonomiska tillväxt att industrier måste budgetera för ständiga produktionsbortfall vintertid, eftersom de inte litar på strömtillförseln.

Likaså är det ohållbart att tro att man hindrar landsbygdens avbefolkning om hushåll och arbetsplatser varje vinter saknar el, tele och ljus och värme. Dessa avbrott sker varje år, och varje vinter lovar regeringen att föra samtal med leverantörerna om hur problemen ska lösas. Ministrarnas silkesvantar i dessa samtal ger bara nya avbrott.

Straffen för strömavbrott lönar sig mer än att gräva ned kabel. Nu måste regeringen och energiministern visa kraft och lägga förslag, som leder till en "bättre tingens ordning".

Som tur är finns det privata initiativ. Ett exempel på ett sådant är lanthandlaren Rickard Ohlin, som lyckades hålla Silleruds Icabutik öppen tack vare ett reservaggregat som han fyllde på med bensin natten igenom. Att en lanthandel lyckas hålla öppet betyder mycket för människorna i de mindre samhällen som saknar el och telefon. Ohlins Icabutik blev bygdens räddningsstation! Där fanns vatten och värme, el och telefon!

Sverige borde värna sådana lokala initiativ i krislägen. Det är viktigt för människors trygghet att strategiskt centrala institutioner på landsbygden, som till exempel lanthandlarna, kan hålla sin verksamhet vid liv i nödsituationer då el, värme och telekommunikationer inte kan garanteras.

Lanthandlare eller andra strategiskt viktiga verksamheter i landsbygden borde därför få köpa reservelverk från försvarets materielförråd, som ska säljas ut till reducerade priser. Kommunernas räddningsnämnder borde kunna ge exempel på lämpliga köpare i respektive kommun.

Med anledning av det ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att i större grad garantera att landsbygdens hushåll och arbetsplatser inte får stå utan ström nästkommande vinter?

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att i landsbygdens strategiskt viktiga institutioner, som till exempel lanthandlare, ska få tillgång till elverk till rimliga priser via försvarets utförsäljningar för att hålla i gång sin viktiga verksamhet, vara räddningsstationer, i krislägen?