den 14 januari

Interpellation 2004/05:306 av Torsten Lindström (kd) till socialminister Berit Andnor om ökad valfrihet i barnomsorgen

För de flesta barnfamiljer är det tiden tillsammans som upplevs som den största bristvaran. Enligt en Sifo-undersökning ansåg en majoritet av de tillfrågade att vardagen är ganska eller mycket stressig. Mest stressade är småbarnsföräldrar. En TCO-rapport bekräftar att stressen och sömnbristen i vårt samhälle är störst bland småbarnsmammorna. I en arbetstidsundersökning framgår det att bland dem som har barn finns det en uppenbar önskan om att kunna tillbringa mer tid med sin familj. Över 40 % av föräldrar med barn under två år skulle vilja tillbringa mycket mer tid med barnen. Av dem som har barn anser 40 % att det är mycket eller ganska svårt att kombinera arbetsliv och föräldraskap. Många vill ägna mer tid med sin familj samtidigt som det innebär att de får svårt att få ekonomin att gå ihop eller att arbetet kräver mer.

Bristen på tid påverkar även barnen. Av Barnombudsmannens årsrapport 2004 framgår det att många barn tycker att de har för lite tid med sina föräldrar. Barnen menar att föräldrarna stressar och ägnar för mycket tid åt sitt arbete. En undersökning gjord bland lärare, fritidspedagoger och förskolepersonal visade att 90 % menar att det inte alls är ovanligt att förskolebarn lider av olika stressrelaterade sjukdomar. Enligt Barnombudsmannens erfarenheter beror detta främst på förhållanden inom barnomsorg och skola. Barnens vardagsmiljö är ofta bullrig, otrivsam och överbefolkad. "Arbetsdagarna" för många barn blir över åtta timmar.

När Barnombudsmannen låtit barnen själva komma till tals om sin syn på olika områden har de uttryckt att familjen är det absolut viktigaste för dem och att föräldrarna är den viktigaste relationen för dem. Kristdemokraterna anser att detta perspektiv ska vara utgångspunkten för familjepolitiken.

Att de minsta barnen mår bäst av att få tillbringa merparten av dagarna med sina föräldrar har ett starkt stöd hos svenska folket. Opinionsundersökaren Torsten Österman, FSI, ställde i ett antal enkäter under åren 1985@1995 frågan "Vilken form av vistelse under veckans vardagar skulle Du välja om tillgång och ekonomi inte var några hinder?" I genomsnitt var det endast 5 % som ansåg att barn under tre år mår bäst av att vara på förskola. Så många som 64 % att det bästa vore att de minsta barnen vistas hela dagen hos föräldrarna. I en Skop-undersökning från september 2002 redovisades det svenska folkets syn på finansieringen av barnomsorgen. Över tusen personer mellan 18 och 84 år svarade på frågan "Bör man ge ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt än genom offentligt finansierad barnomsorg?". Hela 75 % svarade ja på frågan och mest positiva till detta var åldersgruppen 18@34 år.

Även om det i dag inte ges ekonomiska möjligheter att vara hemma med barnen efter att föräldraförsäkringen upphör väljer åtskilliga föräldrar, trots den stora ekonomiska uppoffringen, att stanna hemma med barnen när de är små. Hittills har Socialdemokraterna konsekvent bortsett från alla dessa föräldrars önskemål.

I dag finns det ett starkt tryck från föräldrar runtom i landet när det gäller valfrihet inom barnomsorgen. I ett femtiotal kommuner runtom i Sverige har det bildats föräldragrupper som startat namninsamlingar för att få till stånd kommunala folkomröstningar för valfrihet inom barnomsorgen. Intresset är mycket stort och en bred majoritet av allmänheten stöder föräldrarnas krav. I tre kommuner har folkomröstningar om valfrihet inom barnomsorgen genomförts. Den senaste hölls i Örkelljunga kommun i september år 2003, vid vilken 61,9 % röstade för en alternativ lösning inom barnomsorgen. Folkomröstningar om familjers rätt till valfrihet inom barnomsorgen har även genomförts i Karlstad och Uppvidinge kommuner. I Karlstad röstade ca 75,2 % för valfrihet i barnomsorgen och i Uppvidinge blev motsvarande siffra 51,7 % för rätten till valfrihet.

De kommuner som utifrån resultatet av folkomröstningarna ansökt hos den socialdemokratiska regeringen om att få bli försökskommuner för att införa ett ekonomiskt alternativ för den som själv vill vårda sina småbarn får ett konsekvent nej utan särskild motivering. Det är en total statlig styrning av både föräldrar och kommuner. Det är inte svårt att förstå den frustration många föräldrar känner när deras val av barnomsorg inte respekteras och stöds.

En majoritet i riksdagen, utom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, stödde under våren 2002 en reservation från utbildningsutskottet som innebär att föräldrar fritt ska kunna välja barnomsorgsform med olika inriktning på likvärdiga villkor, även att i större utsträckning vara hemma med sina barn. Det är nu upp till den socialdemokratiska regeringen att verkställa riksdagens beslut.

Den kristdemokratiska politiken utgår från subsidiaritetsprincipen. Denna innebär att politiken byggs "underifrån". Det en liten gemenskap själv klarar av att hantera ska den ansvara för och själv besluta om. De överordnade gemenskaperna ska stödja de små gemenskaperna. För familjepolitikens utformning innebär detta att så många beslut som möjligt, som berör familjen, ska fattas av familjen själv. Ett sådant beslut är valet av barnomsorgsform som enligt vår mening är en föräldraangelägenhet. Vi vill flytta makten över barnomsorgen från riksdags- och kommunpolitiken till föräldrarna. Staten och kommunerna ska underlätta familjens val, inte styra det.

Kristdemokraterna vill, till skillnad från den socialdemokratiska regeringen, ge föräldrar och kommuner resurser för att kunna skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för val mellan olika och flexibla omsorgsformer. Maxtaxan förstärker ekonomin för dem som väljer dagens offentligt finansierade barnomsorg. Den är också starkt styrande. Vi anser att den måste kompletteras med barndagar och kommunalt vårdnadsbidrag som ökar föräldrarnas handlingsfrihet. Dessa system omfattar till skillnad från nuvarande system alla barn. Det ger valfrihet, flexibilitet och rättvisa. Fler valmöjligheter skulle också leda till högre kvalitet i förskolan eftersom trycket garanterat skulle minska när det gäller småbarnsplatserna. Framför allt är det en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna själva att välja mellan heltid, deltid eller ingen tid alls på arbetsmarknaden under olika perioder av livet. Vi vill helt enkelt myndigförklara föräldrarna.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att uppfylla det uttalade stödet bland allmänhet, föräldrar och riksdagen för småbarnsföräldrar att kunna välja mellan olika barnomsorgsformer, även omsorg i hemmet?