den 14 januari
Interpellation 2004/05:304 av Maud Olofsson (c) till statsminister Göran Persson om samhällets krisberedskap med anledning av stormen i södra Sverige
I skuggan av tragedin i Sydostasien har stora delar av vårt land drabbats av ytterligare påfrestningar genom den storm som drog fram över södra Sverige den 8@9 januari. På många håll kommer man att behöva vänta i flera veckor på att åter få ström, för värme, ljus och vattenförsörjning. Hemtjänsten till äldre i ensligt belägna hus utsätts för stora påfrestningar. Djur far illa när strömavbrotten blir långvariga. Enorma ekonomiska värden har förötts genom stormfälld skog och förstörd egendom för enskilda.
Inte minst handlar det ansvaret om de mänskliga följder krisen får. Förstörd egendom, ekonomisk skada, isolering och ständiga svårigheter får naturligtvis också svåra följder för människors välbefinnande och hälsa. Många människor far illa och behöver ett socialt stöd för att orka gå vidare efter krisen.
Det är just när samhället utsätts för sådana påfrestningar som medborgarnas förväntningar på samhället blir som störst. Vi förväntar oss, med rätta, att hela samhällets resurser ska mobiliseras för att lindra verkningarna och så snabbt som möjligt kunna återupprätta normala samhällsfunktioner. Kort sagt @ det måste finnas en fungerande nationell krisberedskap.
Vid kriser och svåra påfrestningar i fred är det länsstyrelserna som har ansvaret för att samordna samhällets insatser i respektive län. Därigenom blir självfallet regeringen ytterst ansvarig för de insatser som görs, då länsstyrelserna lyder under Finansdepartementet. När många län drabbas ökar självfallet regeringens ansvar för att samordna insatser över länsgränserna.
Vid en så omfattande påfrestning som stormen har inneburit kommer i många fall inte resurserna i länen att räcka till för att hantera ens den akuta situationen. I sådana fall måste statliga myndigheter kunna omprioritera sina resurser så att de används där de behövs som bäst. Således är det av intresse att veta, inte bara vad länsstyrelserna gjort utan också vilka insatser regeringen har planerat och vidtagit.
Även om regeringen i stor utsträckning bundits upp av hanteringen av katastrofen i Sydostasien måste den självfallet ta ett stort ansvar då vi utsätts för påfrestningar i Sverige och avdela nödvändiga resurser också till den krishanteringen. Vid kriser har, vilket både regeringen själv och riksdagen vid flera tillfällen konstaterat, Statsrådsberedningen och statsministern ett särskilt ansvar.
Med anledning av detta vill jag fråga statsministern följande:
1. Vilka åtgärder vidtog statsministern med anledning av de varningar som utfärdades för omfattningen av den annalkande stormen?
2. Vilka åtgärder har statsministern vidtagit för att skapa sig en samlad bild av stormens effekter för samhället och för enskilda?
3. Vilka åtgärder har statsministern vidtagit med anledning av dessa effekter?
4. Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att lindra de ekonomiska konsekvenserna för enskilda av stormen?
5. Vilka åtgärder har statsministern vidtagit och avser att vidta för att lindra de psykiska, sociala och hälsomässiga effekterna av krisen?