den 3 januari

Interpellation 2004/05:298 av Annelie Enochson (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om katastrofberedskap

Jordbävningen i Sydostasien är en av de värsta naturkatastroferna i mänsklighetens historia. Tusentals svenskar befann sig i området när dödsvågorna sköljde in och ödelade hela samhällen. Det är en tragedi utan dess like vars räckvidd ännu inte är fullt greppbar.

Anhöriga har riktat skarp kritik mot hur den svenska regeringen har agerat de senaste dagarna. Informationen de fått har varit både felaktig och bristfällig. Vidare kommer rapporteringar om att de drabbade inte får någon hjälp från Sverige. Man skäms över att vara svensk, säger man och syftar på regeringens handfallenhet.

Utrikesdepartementets presstjänst meddelade inledningsvis att inga svenskar omkommit eller skadats och det tog uppemot tre dagar innan regeringen reagerade och förstod allvaret i situationen. Nordiska grannländer hade dessförinnan skickat ned sjukvårdspersonal och beordrat in flygplan för att ta hem sina medborgare.

Mitt förtroende för UD har sedan deras undermåliga hantering av de kidnappade barnen från Kungsbacka varit mycket lågt. Deras ointresse för barnen visade sig senast när ingen ansvarig tjänsteman fanns till hands att möta barnen när de väl landat på Kastrup för vidare transport till Sverige efter nästan sju månader i fångenskap i Gaza. I kampen för att hjälpa dessa svenska barn i nöd har det varit särskilt frustrerande att möta den nonchalans och det oengagemang som UD visat i ärendet. Det krävdes en massiv mediekampanj för att UD skulle agera.

UD har inte heller den här gången när det gäller naturkatastrofen i Sydostasien handlat vare sig omgående eller särskilt kraftfullt. Man saknar beredskap för en räddningsoperation av det slag som nu är aktuellt. Med en telefonväxel som överbelastats överlåter man ansvaret för hemtransport av skadade svenskar åt resebolagen.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka svensk katastrofberedskap?

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att snabbare hjälpa barn som bortrövats till andra länder?