Interpellation 2004/05:292 av Axel Darvik (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om skapande av nya forskningsföretag
Svensk forskning, tillväxt och välstånd hör oundvikligen ihop. Utan driftiga forskare, ingen framgång för svenska produkter. Utan en stimulerande forskningsmiljö, inga nya innovatörer och entreprenörer.
Den svenska forskningen spelar en central roll för utvecklingen av det svenska innovationssystemet och näringslivets konkurrenskraft. Samarbetet mellan lärosäten, finansiärer och företag har ökat under åren. Framgångar från dessa samarbeten är nödvändiga och bör ges spridning över landet.
Att göra högskolornas forskning och utbildning mer tillgänglig för de mindre företagen är en prioriterad uppgift. Större FoU-satsningar måste komma småföretagarna till del. Staten bör underlätta för forskare att starta företag, exempelvis genom rimligare skatteregler. Det skulle kunna vara, precis som i Kanada, möjligt att göra avdrag för forskning, även innan några beskattningsbara vinster ännu gjorts. Den kanadensiska liberala regeringens inställning är att de minskade skatteintäkterna från företagen snabbt hämtas in genom att fler personer är i arbete och betalar skatt.
Svenskt näringsliv är beroende av avknoppningen av innovationsföretag från högskolor och universitet. Lärarundantaget som ger högskolans forskare de materiella rättigheterna till sina innovationer utreds nu i en statlig utredning. Förvisso är det viktigt att kontinuerligt se över och uppdatera lagstiftningen. Men det mest angelägna är att skapa bättre möjligheter för högskolan och företagen att tillsammans utveckla och marknadsföra betydelsefull forskning. Därför borde snarast tilläggsdirektiv ges till utredaren om att föreslå åtgärder för att stärka universitetens och högskolornas möjligheter att kommersialisera forskningsresultaten.
Det står klart att många forskare och innovatörer har bristande kunskaper och förmåga att starta och driva företag. För de flesta är det också själva forskningsuppgiften som skänker stimulans, inte startandet av företag. Därför måste lärosätena vara beredda att underlätta entreprenörskapet. Här spelar så kallade Tech-transfercenter en stor roll för att omsätta innovationer till produkter, enligt principen från ax till limpa. Jag vill att denna linje blir reell politik och inte bara vackra regeringsskrivelser.
Lärosätena har möjligheten att inrätta holdingbolag som kan ägna sig åt att starta företag. Men dessa har tyvärr mycket klena resurser. Lunds universitet startade med ynka tio miljoner i kassan, men skulle i praktiken behöva det tiodubbla för att förverkliga regeringens förhoppningar om ökad tillväxt. Förutom ökade satsningar på grundforskning behövs också kraftfulla insatser för att stimulera riskkapital till sådan verksamhet.
En framgångsrik kommersialisering av forskningsresultaten kräver den enskilda forskarens aktiva medverkan. Incitamenten till detta har i Sverige, till skillnad från till exempel USA, varit svaga. Forskaren får helt enkelt inte tillräckligt mycket tillbaka i handen för de personliga resurser i form av tid och pengar som investerats.
För att stimulera kommersialiseringen bör staten därför gynna de högskolor och universitet som erbjuder sina forskare belöningar. Jag vill se ett belöningssystem genom "vinstdelningspaket" i vilka forskaren erbjuds royaltyn, delägarskap eller optioner i ett eller flera företag. På samma sätt som anslagen till grundutbildningen styrs av hur många studenter som lärosätena lockar till sig, borde de universitet som knoppar av framgångsrika företag få en viss ekonomisk stimulans till sin forskningsverksamhet.
Min fråga till forskningsminister Leif Pagrotsky är vad han tänker göra för att fler företag och arbeten ska skapas som en följd av forskningen på våra högre lärosäten.