den 22 december

Interpellation 2004/05:289 av Cecilia Wikström (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning

Resurserna till studenternas grundutbildning har minskat med ca 20 % på sju år. Det har orsakat allvarliga kvalitetsbrister inom grundutbildningen. Humaniora och samhällsvetenskap tillhör de discipliner som drabbats värst i form av ansträngd arbetssituation för lärarna och få undervisningstimmar per elev. Vid vissa institutioner har antalet undervisningstimmar sjunkit till tre@fyra i veckan.

Antalet studenter per lärare har ökat kraftigt och under tio år är utebliven kompensation för lönekostnader ca 25 %. Universitet och högskolor tappar de närmaste fyra åren ca 2,3 miljarder kronor i köpkraft. Det innebär att regeringens satsning på medicin och teknik på 2,3 miljarder i själva verket är en omfördelning från humaniora och samhällsvetenskap.

Undervisningen inom samhällsvetenskapliga ämnen är inte alls lika doktorstät som inom naturvetenskapliga. Inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga området utförs 55 % av lärarårsverkena av personer med minst licentiatsexamen. Inom naturvetenskapen är motsvarande siffra 81 %. Detta visar SACO:s rapport Kunskapens läge.

Samhällsvetenskapliga studier bör uppvärderas på många sätt, inte bara ekonomiskt. Ett exempel är att samhällsvetenskapliga studier på gymnasiet bör likställas med naturvetenskapliga vid inträdet till de utbildningar på högskolan där samhällsvetenskapliga kunskaper är relevanta. För högre studier i till exempel statsvetenskap bör samhällskunskap B vara ett förkunskapskrav.

De utländska bedömare som utvärderat svenska högskoleutbildningar har noterat bristande förkunskaper i språk samt att svenska studenter i bland annat företagsekonomi får färre föreläsningar än andra länders studenter. Detta är mycket oroande, med tanke på den vikt språk- och ekonomikunskaper har för Sveriges framtida tillväxt och välfärd. Det är dock viktigt att humaniora och samhällsvetenskap inte bara ses ur ett snävt nyttoperspektiv utan ges ett egenvärde. Det går inte att förutse vilka kunskaper och forskningsupptäckter som är till nytta. Bildning är ovärderligt. Det samhällsengagemang som väcks hos en person med stora kunskaper i historia @ och som en historiekunnig person kan sprida till andra @ är på sikt av stor betydelse för det svenska demokratibygget.

I Högskoleverkets utvärdering av just historia framkommer att bedömargruppen anser att ämnet lider av undermåliga resurser såväl inom grundutbildning som forskarutbildning. Gruppen anser att flera anställningar som postdoktor måste skapas för historiker och att lärarna måste få utrymme för kontinuerlig forskning i tjänsten @ utan att studenterna enbart möts av tillfälliga vikarier. Dessa förändringar anser gruppen vara nödvändiga för ämnets fortsatta utveckling och för att fler studenter ska välja att gå vidare på högre nivåer.

Som framgår av Folkpartiets budgetalternativ anser vi att resurserna till utbildning och forskning måste utökas, samtidigt som högskolorna och forskarna måste ges större utrymme för att fatta beslut om resursernas användning.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder han är beredd att vidta för att stärka det samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnesområdet.