den 21 december

Interpellation 2004/05:277 av Ulf Nilsson (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om hotet mot den fria forskningen

Genom historien har den mest framgångsrika forskningen och utbildningen utvecklats vid universitet som varit obundna gentemot politiska, religiösa och kommersiella krafter. Einsteins relativitetsteori eller ursprunget till dagens datachips var frukter av fri forskning, som samtiden inte såg någon omedelbar nytta av. Samtidigt finns det alltid ett stort behov av forskning som löser dagsaktuella problem, som samhället i stort och företagen har nytta av.

I dag finns det ett stort behov av forskning om till exempel cancer, aids, IT, läkemedel och miljö. Kontakten mellan forskningen och det omgivande samhället behöver därför på många sätt förbättras. Men det är också viktigt att komma ihåg att om inte den fria långsiktiga forskningen är livskraftig kommer den mera behovsinriktade forskningen att utarmas. Därför får forskare och doktorander inte vara helt beroende av projekt och externa pengar från stat, företag eller stiftelser. Forskare ska inte heller behöva bli experter på att fylla i ansökningar för att säkra sin lön.

I dag finns ett antal hot mot den fria forskningen. Forskare blir även för grundforskningen alltmera beroende av tillfälliga bidrag som erbjuds för kortare tid. Dagspolitiska trender riskerar att bli avgörande för beslut, även när det gäller medel avsedda att förstärka den fria forskningen. Forskningsstiftelserna och universitetsstyrelserna utses i stor utsträckning politiskt. Den helt övervägande majoriteten av högskoleordföranden med politisk bakgrund har socialdemokratisk tillhörighet. Det relativt nyinrättade Vetenskapsrådet har som tydlig ambition att stödja grundforskningen, men ändå är rådet inte fredat från politisk detaljstyrning. Utifrån vetenskapliga meriter ska rådet bevilja anslag till grundforskning, men i verkligheten är en stor del av resurserna öronmärkta av regeringen.

Fri forskning är en förutsättning för annan kvalificerad forskning som bidrar till ekonomisk tillväxt och välfärd. Därför måste den fria forskningen garanteras och universitetens och högskolornas självständiga ställning garanteras. Från Folkpartiet har vi länge framfört ett antal krav. Vetenskapsrådets självständiga ställning måste säkras. Inga ledamöter ska tillsättas politiskt, utan Vetenskapsrådet ska styras av forskare, utsedda av vetenskapssamhället. Regeringen ska inte utnämna högskolestyrelsernas ledamöter och ordförande. Inte heller forskningsstiftelsernas majoritet ska utses av regeringen. Universitetens och högskolornas autonomi måste säkras genom lag.

Min övertygelse är att det behövs en rad åtgärder för att säkra den fria forskningen i Sverige. Därför vill jag ställa följande fråga till utbildningsministern:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att säkra den fria och nyfikenhetsbaserade forskningen?