den 20 december

Interpellation 2004/05:275 av Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om skärpta åtgärder mot rattfylleri

Alkohol och bilkörning är en betydande orsak till att många liv släcks på våra vägar. Det är orsaken till att människor skadas svårt i trafiken och får sina liv förändrade på ett dramatiskt sätt. Rattfylleriet medför också ett oerhört lidande för anhöriga till dem som drabbas. De senaste åren har ca 1 000 personer skadats svårt varje år på grund av rattfylleriolyckor. Rattfylleriet skördar 150 människors liv per år.

Varje dag ger sig tusentals alkoholpåverkade människor ut på våra vägar och utsätter andra trafikanter för en enorm risk. Ca 14 000@16 000 bilresor görs per dag med förare som är så alkoholpåverkade att de skulle dömas för rattfylleri om de upptäcktes. Det kan jämföras med att polisen årligen upptäcker 12 000@13 000 rattfyllerister. Polisen upptäcker årligen bara motsvarande en dags rattfylleri.

Ungefär 20 % av de förare som dödas i trafikolyckor är alkoholpåverkade. Nästan 50 % av de bilförare som dör i singelolyckor är påverkade av alkohol.

Vi vet således att alkohol och bilkörning är en dödlig kombination. Allt medan berusade människor kör runt på våra vägar som tickande bomber, fattas dock fortfarande många viktiga åtgärder från regeringens sida. Utredning efter utredning har tillsatts.

Ökade insatser från polisen

Polisen har en central roll i kampen mot rattfylleriet. Men polisen för en ojämn och ryckig kamp. En rapport (oktober 2004) från Vägtrafikinspektionen, Rapport om polisens trafikövervakning @ erfarenheter från dialoger med sex polismyndigheter, visar att regeringens visioner om ökad trafiksäkerhet blir svåra för polisen att leva upp till utan tillräcklig samordning, mätbara kvantitativa mål och knappa ekonomiska medel. Av rapporten framgår bland annat att andelen trafikpoliser inom polismyndigheterna varierar kraftigt och "att myndigheterna anser sig ha mycket begränsade möjligheter att utöka omfattningen av trafikövervakningen".

Folksams årliga sammanställning (augusti 2004) av polisens trafikövervakning och Vägverkets investeringar i trafiksäkerhet, visar att fler än 50 människoliv skulle kunna räddas om övervakningen var lika bra över hela landet. I Stockholms län @ ett av de stora trafiklänen @ ligger antalet anmälda trafiköverträdelser långt under genomsnittet för landet. Till skillnad från vad som uttrycktes i regeringens lagförslag Fortsatt arbete för en säkrare vägtrafik (prop. 2003/04:160), tycker Folkpartiet att polisövervakningen eftersatts och måste utökas. Polismyndigheterna behöver tydligare direktiv för trafikövervakningsverksamheten och bättre stöd från Rikspolisstyrelsen i metod- och utvecklingsfrågor. De myndigheter som antagit en strategi måste följa upp den med mätbara kvantitativa mål. Regeringen har det övergripande ansvaret för att se till att detta sker.

Nykterhetskontroller utförda av tullen

Folkpartiet tycker att det är självklart att berusade förare ska stoppas vid gränserna @ innan de hinner ge sig ut på de svenska vägarna. En berusad privatperson eller yrkesförare som kör av en färja eller kör in över den svenska gränsen måste kunna stoppas redan där. I dag får tullen inte göra nykterhetskontroller. Först när @ och i vissa fall om @ polisen kommer kan utandningsprov genomföras. Dagens situation är både ineffektiv och hindrar långt ifrån alltid berusade förare att köra vidare.

Folkpartiet vill att tulltjänstemän, som vid tullkontroll påträffar en förare som är misstänkt berusad, i stort sett ska ha samma befogenheter som polisen. Tulltjänstemän ska alltså själva kunna genomföra en nykterhetskontroll. Nyligen beslutade riksdagen om en ny lag som ska ge polisen möjlighet att tillfälligt omhänderta egendom för att förhindra trafiknykterhetsbrott (prop. 2003/04:159). Om det finns risk för att rattfylleribrott kommer att begås, får polisen tillfälligt ta ifrån en person bilnycklarna eller annat som behövs för färden. Polisen kan också omhänderta själva fordonet. Vi tycker att även tulltjänstemän ska kunna omhänderta nycklarna under liknande förutsättningar som polisens.

De befogenheter som vi vill ge tullen ska inte innebära att tulltjänstemän övertar polisens ansvar för nykterhetskontroller vid gränsen. Däremot måste tulltjänstemän själva kunna ingripa direkt om de vid tullkontroll misstänker att en förare är berusad.

I kampen mot rattfylleriet har vi inte råd med dagens ineffektiva situation vid våra gränskontroller.

"Alkobommar" vid färjeområden

Den senaste tiden har uppgifter framkommit om rederier som bjuder chaufförer på alkohol. Rederierna måste upphöra med detta oansvariga beteende och borde i stället samverka med åkeribranschen för att förhindra att bland annat lastbils- och bussförare kör rattfulla.

Ett sätt att effektivt hindra alla alkoholpåverkade förare att lämna ett färjeområde skulle vara att kombinera alkoholmätarteknik med en bom eller liknande hinder.

Vid färjeområdens utfarter skulle en bom kunna sättas upp som kopplas till alkoholmätare. För att kunna lämna området om bommen är nedfälld måste föraren göra ett utandningsprov. Likt de bommar och biljettautomater som finns vid många parkeringshus, skulle föraren inte behöva lämna bilen för att göra provet. Om utandningsprovet är negativt öppnas bommen, annars går en signal till tulltjänstemän eller polisen.

Med detta system kan tullen och polisen välja när kontrollerna ska ske genom att bestämma om bommarna ska vara uppfällda eller inte. På sätt kan också polisens och tullens resurser användas effektivt och vid riktade insatser. Folkpartiet menar att ett system med "alkobommar" skulle kunna vara ett viktigt verktyg för att upptäcka fler rattfyllerister. De kostnader som ett system med "alkobommar" skulle medföra, bland annat gällande viss ombyggnad på färjeområdet och en del kötider, måste ställas mot det mänskliga lidande som rattfylleriet medför. Det valet tycker vi är enkelt @ rattfylleriet måste stoppas.

Skärpta påföljder och behandling

Borde inte utgångspunkten vid straff för rattfylleribrott alltid vara påföljder som svarar mot samhällets syn på att köra ett fordon med alkohol i kroppen, det vill säga en nolltolerans?

Måste vi inte @ med alla rimliga medel @ se till så att den som åker fast för rattfylleri får ta ansvar för sitt brott och aldrig kör rattfull igen?

Folkpartiet anser att skärpta påföljder kombinerat med kvalitetssäkrade, obligatoriska behandlingsprogram mot alkoholmissbruket är nödvändigt för att förhindra att fler människor får sina liv förstörda på grund av rattfylleriet. Vid grova fall av rattfylleri eller vid upprepade rattfylleribrott tycker vi att brottet faktiskt ska leda till fängelse, precis som avsikten är med den lag som gäller. I stället har andelen villkorliga domar, ofta i kombination med samhällstjänst, ökat. Dagsböter är också en vanligt dom. Ytterst sällan används straffskalans högsta gräns om två års fängelse för grovt rattfylleri. En rattfyllerist som orsakat någons död kan få max sex års fängelse för grovt vållande till annans död och rattfylleri @ något som aldrig hänt. Domen på fyra års fängelse för den lastbilschaufför som körde ihjäl fem människor är ett välkommet undantag.

Vi vet i dag (bland annat enligt det så kallade Kapubraprojektet vid Karolinska institutet) att majoriteten av dem som åker fast för rattfylleri har alkoholproblem. Därför är det så allvarligt att den som begår ett rattfylleribrott ofta kommer undan både fängelse och vård. Vid samhällstjänst är den dömde bara skyldig att utföra det antal timmar arbete som han eller hon dömts till, till exempel att kratta löv i parker. I regel görs ingen insats mot det underliggande problemet med missbruk och den dömde får i många fall ingen behandling alls. Folkpartiet anser inte att samhällstjänst är en bra påföljd i dessa fall.

Domstolarna måste skärpa sin praxis och använda sig av den möjlighet som redan finns att döma ut strängare straff.

Utan behandling av alkohol- eller drogmissbruket minskar inte risken för att den dömde kör rattfull igen. Vid rattfylleribrott tycker vi därför att domstolen alltid ska begära att frivårdsmyndigheten gör en personutredning för att kunna analysera alkoholproblemet i varje enskilt fall. Det är även viktigt med en effektivare och bättre standardiserad form för sådana utredningar för att undvika skillnader beroende på var i landet utredningen görs. Vi vill också att det ska finnas en utbyggd och kvalitetssäkrad behandlingsverksamhet över hela landet för dömda rattfyllerister. Rattfylleribrott ska alltid leda till en påföljd som kombineras med ett obligatoriskt behandlingsprogram mot alkoholmissbruket. Påverkansprogram som till exempel victim impact panel, där rattfyllerister möter rattfyllerioffer, är metoder som bör uppmuntras och finnas tillgängliga över hela landet. Vad gör regeringen för att säkerställa att behandlingsprogram finns i hela landet?

Förbud mot "eftersupning"

Det är inte ovanligt att en rattfull person efter en trafikolycka hävdar att han eller hon har druckit alkoholen efter olyckan och inte före. Folkpartiet vill förhindra att någon på detta sätt ska kunna slippa undan ansvar för rattfylleribrott. Vi vill därför att detta, det vill säga så kallad eftersupning, ska förbjudas så att det blir olagligt att dricka alkohol eller inta narkotiska preparat efter en trafikolycka, exempelvis under fem timmar. I Norge har ett lagreglerat förbud mot eftersupning gällt i många år och har enligt polisen där varit till stor hjälp.

Anmälan av alkoholmissbruk till länsstyrelsen

Enligt körkortslagen (10 kap. 2 §) ska en läkare som vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är uppenbart olämplig att ha körkort, anmäla det till länsstyrelsen. Ett diagnostiserat alkoholberoende utgör ett sådant skäl. Lagen innebär alltså @ åtminstone på papperet @ att läkare är skyldiga att göra en anmälan till länsstyrelsens trafikenhet om att en person är olämplig som körkortsinnehavare på grund av alkoholproblem. Men hur ser det ut i verkligheten?

I Vägverkets rapport från mars 2004 Alkolås som alternativ till körkortsåterkallelse @ En attitydundersökning bland läkare, framgår att läkare, trots skyldighet enligt lag, sällan anmäler personer med alkoholproblem till länsstyrelsen. Endast en av 1 000 patienter anmäls. Ett skäl som läkarna uppgav var att relationen mellan patient och läkare äventyras och att de upplever det som en "polisiär" roll att göra en anmälan. Det är också många gånger komplicerat att fastställa en alkoholdiagnos trots att läkaren är medveten om att patienten i fråga har alkoholproblem.

Här finns alltså en tydlig målkonflikt @ å ena sidan skyddet av potentiella offer för rattfylleribrott och å andra sidan läkarnas lojalitet och förtroende gentemot patienten. I dessa fall tycker vi dock att valet är lätt. En patient som har alkoholproblem måste hindras från att utsätta andra trafikanter för att få sina liv förstörda. Regeringen har ett ansvar för att myndigheterna ser till att fler alkoholberoende personer anmäls enligt gällande lag till länsstyrelsen.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern:

1. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att utöka och effektivisera polisens arbete mot rattfylleri?

2. Kommer ministern att arbeta för att tullen ska få möjlighet att utföra nykterhetskontroller och få utökade befogenheter i samband med detta?

3. Kommer ministern att arbeta för att ett system med "alkobommar" införs vid färjeområden?

4. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att säkerställa att dömda rattfyllerister får behandling för sitt missbruk?

5. Kommer ministern att verka för att det sker en skärpning av påföljderna för rattfylleribrott och att förbud mot så kallade eftersupning införs?

6. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att läkare, i enlighet med körkortslagen, i större utsträckning ska anmäla diagnostiserat alkoholmissbruk till länsstyrelsen?