den 20 december

Interpellation 2004/05:273 av Ulrik Lindgren (kd) till justitieminister Thomas Bodström om barnens rätt vid skilsmässor

Varje år drabbas drygt 50 000 barn och ungdomar av att deras föräldrar skiljer sig eller separerar. I många fall leder separationen till en lång och utdragen rättsprocess där barnet, som det tvistas om, sällan får komma till tals.

Genom vårdnadsreformen 1998 gavs domstolar rätt att, med utgångspunkt av barnets bästa, förordna om gemensam vårdnad trots att en av parterna motsatte sig härom. I debatten som följde befarades att man slentrianmässigt skulle döma till gemensam vårdnad även i de fall där den ena föräldern gjort sig skyldig till våldsbrott mot sin familj. Härigenom skulle såväl den skadelidande föräldern som barnet hamna i en mycket prekär situation. Flera remissinstanser, däribland Riksförbundet mot Sexuella Övergrepp, pekade på att "en öppning för gemensam vårdnad mot en förälders vilja innebär ett stort hot mot misshandlade kvinnor och att föräldrar som kämpar för att skydda sina barn ställs inför en än mer hopplös situation än i dag."

Socialstyrelsen har nu i mål om vårdnad, boende och umgänge granskat 661 domar från 1999 och 505 domar från 2002 som en uppföljning av ändringarna i föräldrabalken. I genomsnitt handlar det om 1,6 barn per mål, sammanlagt 1 068 barn år 1999 och 786 barn år 2002. De flesta av barnen var mellan fyra och tolv år gamla.

Rapporten bekräftar det många omvittnat. Bara i cirka en femtedel av domarna är barnets inställning tydlig och i hälften av fallen framgår inte barnets åsikt eller vilja över huvud taget! Rapporten anger att "i knappt hälften av målen döms till gemensam vårdnad mot en förälders vilja, ibland även när våld förekommit och samarbetsproblemen förefaller vara stora". Att man förordnat om gemensam vårdnad trots att våldet inom familjen dokumenterats genom fällande dom får anses högst anmärkningsvärt, särskilt mot bakgrund av förarbetsuttalandena vari anges att en förälder torde vara olämplig som vårdnadshavare i de fall han gjort sig skyldig till våld mot barnet eller mot den andre föräldern.

Barnombudsmannen har i rapporter pekat på vikten av att barnet verkligen blir hört och får sin vilja uttryckt i den rättsliga processen. Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska barn ha rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som rör det och barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Vad tänker statsrådet vidta för åtgärder för att barnet verkligen ska få sin vilja uttryckt och få ett reellt inflytande i utformandet av vårdnad, boende och umgänge vid sina föräldrars skilsmässa?