den 17 december

Interpellation 2004/05:269 av Nils-Erik Söderqvist (s) till finansminister Pär Nuder om de statsfinansiella konsekvenserna av ökad alkoholkonsumtion

Sedan mitten av 1990-talet har alkoholkonsumtionen ökat med 25 % i Sverige. Vi svenskar dricker i dag i genomsnitt tio liter ren alkohol per person och år - mycket tack vare högre införselkvoter och sänkta skatter i våra grannländer. För första gången på många år ser vi nu också att den alkoholrelaterade dödligheten ökar tillsammans med kostnaderna för samhället. De akuta och medicinska skadorna kom först, därefter blev också de kroniska sjukdomarna i alkoholens spår synbara i forskningen.

Alkoholen utgör i dag en minuspost inom de allra flesta samhällsområdena. Enligt en artikel i GP den 31 december 2003 av Bosse Ringholm, Morgan Johansson och Ulrica Messing kostar alkoholen varje år stora summor. De skriver: "Enligt vissa studier uppgår den totala nettokostnaderna, inklusive produktionsbortfall och vårdkostnader, till cirka 150 miljarder kronor om året."

Samhällets kostnader för alkoholen kan alltså inte enbart hänföras till sjukvård och våld. För att få hela bilden av det pris som samhället betalar för "njutningsmedlet" alkohol måste även produktionsbortfallet till följd av alkoholanvändande tas med i beräkningarna. Alkoholrelaterade sjukdomar, skador och problem kan dessutom förklara en del av ökningen av antalet personer med förtidspension (sjukersättning) och det höga sjukskrivningstalet.

Viktigt att påpeka i sammanhanget är att en mycket stor del av alkoholskadorna inte kan isoleras till de personer som socialt sett betraktas som missbrukare, utan i stället kan hänföras till de som "brukar" alkohol. Detta blir tydligt när man vet att akutsjukvården nattetid i stort sett enbart sysselsätts med skador som uppkommit under påverkan av alkohol. När det gäller alla misshandelsbrott är ca 80 % av gärningsmännen alkoholpåverkade. Omkring 25 % av alla fordonsförare som dör i trafiken kör rattfulla.

Inom vården har det gjorts olika undersökningar som visar att missbrukare har två till fyra gånger så stor sjukfrånvaro än andra grupper i samhället. Statens kostnader för sjukskrivningar är totalt 120 miljarder kronor per år varav ca 15 miljarder kronor beräknas vara alkoholrelaterade. Det är tydligt att samhällets kostnader för alkoholen tränger undan ytterligare satsningar inom skolan, barnomsorgen och vården. Pengar som skulle kunna användas till något positivt i stället för att behöva användas för att sopa upp spillrorna efter de offer som alkoholen skördar i vårt samhälle.

Mot bakgrund av Långtidsutredningens slutsatser om den framtida välfärden, där en kommande situation målades upp där den offentligt finansierade välfärden ställs inför stora utmaningar, ställs frågan om alkoholens statsfinansiella kostnader på sin spets. Till vad ska våra gemensamma medel användas i framtiden? Till att reparera revorna som alkoholen dagligen lämnar efter sig i samhället, eller till att säkra kvaliteten i vården, skolan och äldreomsorgen?

I ett läge där vi behöver alla i arbetsför ålder för att klara en hög nivå på välfärden är full sysselsättning ett själklart mål. Med en procentenhet @ alltså 40 000 människor @ fler i arbete, ökar skatteinkomster med runt 12 miljarder kronor. Samtidigt minskar utgifterna med 5@6 miljarder. Det ger ca 17 miljarder kronor som kan användas till välfärd inom vård, skola och omsorg. Bara genom att minska de sjukskrivningar och förtidspensioneringar som kan härledas till alkohol skulle ett stort steg tas mot en stabilare välfärd i framtiden.

Min fråga till finansministern är därför:

Hur kommer finansministern att agera för att minska de alkoholrelaterade kostnadernas belastning på statsbudgeten?