den 15 december

Interpellation 2004/05:268 av Gustav Fridolin (mp) till statsminister Göran Persson om grunden för segregationsproblem

I Sverige finns stora problem med segregation. Ett reellt utanförskap drabbar människor med utländsk bakgrund och leder till maktlöshet, utslagning och andra stora samhällsproblem. Gemensamt för riksdagens partier brukar vara att vi ser någorlunda lika på vilka som är grundanledningarna till att detta utanförskap uppstår, det handlar om diskriminering, bostadssegregation, svårigheter att överföra utländska betyg, generell välfärdsminskning och problem i asylprocessen. För att komma åt detta föreslår vi olika åtgärder. I budgetsamarbetet med regeringen har Miljöpartiet bland annat satsat på lokala antidiskrimineringsbyråer, antidiskrimineringsklausuler i offentlig upphandling och en utredning om den strukturella rasismen i samhället. En särskild kommitté studerar hur diskrimineringslagstiftningen kan förändras till det bättre. Ekonomiska program har sjösatts för att hjälpa utsatta bostadsområden. Regeringen överväger, på vår inrådan, ett återinförande av bostadsanvisningslagen och obligatoriska bostadsförmedlingar. En aktiv politik förs för att bekämpa arbetslösheten och bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. Gemensamt har Socialdemokraterna och Miljöpartiet argumenterat mot borgerliga förslag på "lösningar" som i stället skulle öka diskrimineringen och utanförskapet, såsom språktest för medborgarskap och lägre löner för invandrade. Men grundförklaringen till utanförskapet har alltså varit gemensam.

Vid en presskonferens i Malmö den 6 december 2004 gav Göran Persson följande uttalande: "Mycket av de problem vi har i integrationsfrågan är ju att vi haft ett mottagande av asylsökande som varit väldigt stort.. Vi har försökt få ordning på det här men har hela tiden mötts av motstånd i riksdagen". I detta uttalande låter i stället påskinas att segregationsproblemen bygger på att Sverige hjälpt för många flyende och hjälpbehövande. Uttalandet är inte bara intellektuellt ohederligt, utan underblåser främlingsfientliga strömningar som under en längre tid påstått just detta; att det är flyktingarna som är problemet snarare än politiken och hur mottagandet sker.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsministern hur hans uttalande från den 6 december ska förstås och om det innebär en förändring av den förda politiken för integration.