Interpellation 2004/05:265 av Anne-Marie Pålsson (m) till näringsminister Thomas Östros om företagares trygghet
I den så kallade 3:12-utredningen (SOU 2002:52) granskas beskattningen av fåmansbolag. I denna uppmärksammades de strukturer som finns i dag och som är till nackdel för fåmansföretagare. Enligt utredarna omfattas de personer som driver fåmansbolag ej eller kommer ej att kunna fullt ut utnyttja de förmåner som ges av
Inte heller kan en fåmansföretagare enligt utredarna räkna med att fullt ut kunna utnyttja de regler som gäller för ersättning i händelse av arbetslöshet, föräldraledighet eller sjukdom.
Samtidigt har dessa företagare ett långtgående ansvar för sina anställda. Detta gäller exempelvis det i dagarna beslutade utökade sjuklöneansvaret.
Näringsministern har i likhet med en rad andra ministrar och företrädare för regeringspartiet betonat betydelsen av trygghet för de anställda. Inte minst har man pekat på att utan en hög ersättning i fall av sjukdom, arbetslöshet etcetera kan inte den nödvändiga omstruktureringen av det svenska näringslivet göras i den takt som behövs för att upprätthålla tillräcklig konkurrenskraft.
Enligt detta sätt att resonera tycks ekonomisk trygghet vara en faktor som bara är viktig för anställda. Men detta är svårt att se. Också de personer som startar och driver företag är beroende av regelverk som tillhandahåller en rimlig trygghet för dem i samband med sjukdom, arbetslöshet med mera. Sannolikt är denna grupps behov av trygghet än högre mot bakgrund av den kommersiella risk de utsätter sig för i sitt företagande.
Min fråga till näringsministern är följande:
Vilka initiativ är näringsministern beredd att ta för att också en enskild företagare ska kunna erbjudas motsvarande trygghet som de anställda, för vilkas trygghet denne ansvarar?