Interpellation 2004/05:262 av Staffan Danielsson (c) till justitieminister Thomas Bodström om äganderätten i EU:s jordbruksreform
EU:s jordbruksreform med frikoppling av arealersättningarna från kravet på produktion träder i kraft vid årsskiftet. Det finns en berättigad oro hos jordägarna för att de arealersättningar som sedan mer än 100 år @ först i form av tullskydd och sedan som ersättningar @ varit knutna till åker- och betesmarken och därmed till jordägaren @ nu av EU tilldelas den som år 2005 råkade arrendera marken.
Arealersättningarna föregicks av skyddstullar som höjde priserna på jordbrukets produkter över världsmarknadspriset. Under de två senaste decennierna har tullarna sänkts och ersatts av arealersättningar. Både de tidigare höjda produktpriserna och de senare arealersättningarna har tillfallit marken genom högre pris på odlad spannmål eller erhållande av arealersättning. I de fall jordägaren själv brukat marken har han eller hon själv uppburit dessa mervärden, om marken har varit utarrenderad har arrendatorn uppburit dem. För denna rätt att bruka marken och därigenom kunna odla och sälja produkter och uppbära arealersättningar har arrendatorn erlagt ett arrende till jordägaren.
Hade EU-reformen inneburit @ vilket bland annat lantbrukarnas organisationer arbetat för @ att arrendatorn alltjämt uppbär arealersättningarna men att dessa när arrendet upphör som tidigare kvarstannar på gården och hos jordägaren, att användas av en ny arrendator eller av jordägaren själv, hade allt varit gott och väl.
Nu har EU med aktivt stöd av Sverige beslutat att överföra äganderätten till de arealersättningar som alltid varit knutna till jorden från jordägaren och till arrendatorn.
Arrendatorn har alltså betalat arrende till jordägaren för rättigheter som han eller hon nu av EU plötsligt tilldelas äganderätten till. Arrendatorn kan härigenom ta med och sälja rätterna till andra gårdar, eller avstå från att utnyttja dem varvid de tillfaller staten, som kan ge dem till andra lantbrukare efter egna kriterier. Marknadspriset för stödrätterna kan hamna i intervallet 5 000@10 000 kr per hektar, vilket för en 100-hektarsgård innebär ett totalt värde på en halv till en miljon kronor. Trots att arrendatorn betalat arrende för rätten att uppbära dessa ersättningar ges han eller hon nu full äganderätt till dem av EU, vilket egentligen innebär att de exproprierats från jordägaren och tilldelats arrendatorn. I alternativet att stödrätterna tillfaller staten, och jordägaren plötsligt äger jord utan stödrätter, blir den kapitaliserade förlusten av förlorade stödrätter av minst samma storleksordning, större ju längre de frikopplade ersättningarna består.
Har jordägaren tur kan han eller hon så småningom eventuellt tilldelas nya stödrätter från statens nationella reserv. Det är dock oklart om den består och vilka som kan tilldelas stödrätter ifrån den. I varje fall tar det minst tre år innan en eventuell tilldelning kan bli aktuell, vilket bara det ger ett årligt stödbortfall på 1 100 till 2 300 kr per hektar.
Hade jordägarna kunnat förutse risken för att EU skulle ändra sina arealersättningar från att alltid ha varit knutna till varje odlat hektar och därmed till varje gård, till att plötsligt ägas av arrendatorn, hade man självklart i arrendekontraktet inför utarrendering lagt in en punkt om att rätten till arealstöd vid upphörande av arrendet skulle överföras till näste brukare eller arrendator. Detta otänkbara har inte gått att förutse, ingen har kunnat tro att en rättstat eller en ansvarsfull union kan handla som man nu gör.
Sveriges grundlag och rättssystem sätter äganderätten högt, och jag förundras över att en rättsstat som Sverige, och en union som EU, kan göra så här. Det förefaller solklart att denna del i jordbruksreformen innebär att betydande markvärden via stödrätterna i många fall exproprieras från jordägaren och överförs till arrendatorn eller staten, vilket kan leda till oöverblickbara rättstvister.
Mina frågor till Sveriges justitieminister är därför:
1. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att EU:s jordbruksreform inte ska medföra att betydande markvärden kan överföras från jordägaren och till arrendatorn eller staten?
2. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att äganderätten inte ska överträdas?
3. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att ta initiativ i Sverige eller i EU för att ändra eller förtydliga jordbruksreformen så att inte äganderätten riskerar att kränkas?