den 9 december

Interpellation 2004/05:249 av Lotta Hedström (mp) till näringsminister Thomas Östros om EU och bilaterala handelsavtal med länder i Afrika, Karibien och Stilla havet

EU förhandlar sedan september 2002 med 77 AKS-länder (Afrika, Karibien och Stilla havet) om bilaterala handelsavtal kallade Economic Partnership Agreements (EPA).

Förhandlingarna som löper parallellt med förhandlingarna i WTO är betydligt mer långtgående än den konsensus som finns inom världshandelsorganisationen och än mer långtgående än de tidigare samarbetsavtal som fanns mellan EU och dessa länder.

Det finns flera problem med de pågående förhandlingarna. För det första kommer det i praktiken att handla om ett relativt ensidigt öppnande av utvecklingsländernas marknader för EU:s produkter. Tidigare skyddade marknader kommer, efter en mycket kort anpassningsperiod, att utsättas för stenhård konkurrens vilket i vissa fall kommer att kunna leda till avindustrialisering.

Inför det senaste toppmötet i Maputo, Moçambique, lanserade en stor grupp frivilligorganisationer från både Europa och AKS-länderna (Afrika, Karibien och Stilla havet) ett upprop, i dag underskrivet av 126 olika organisationer. Budskapet är att dessa EPA i grunden måste förändras för att kunna gynna en hållbar och rättvis utveckling. Organisationerna kritiserar bland annat avtalens alltför ensidiga fokus på avregleringar, som ofta leder till minskat politiskt utrymme.

Dessa riskerar att allvarligt försvåra en effektiv fattigdomsbekämpning. Risken är stor att det nationella näringslivet och det lokala jordbruket i stället slås ut.

Det europeiska nätverket Eurostep lade tidigare i vår fram en rapport tillsammans med fem parter från syd. Undersökningen, som gjorts i fem olika länder av fem olika forskare, tar upp troliga konsekvenser av EPA i den form EU nu driver och ger stöd för oro. Jamaicas och Dominikanska republikens mjölkbönder hotas av utslagning tillsammans med tusentals kycklingproducenter i Kamerun. 75 % av Ghanas industri riskerar att slås ut helt. I Benin är det framför allt bomullsproduktionen som är i farozonen.

40 av de totalt 78 länder som ingår i AKS-gruppen tillhör de minst utvecklade och många menar att deras företag och bönder inte klarar av fullskalig konkurrens från europeiska storföretag. Om dessa länder ska kunna få en hållbar ekonomisk tillväxt krävs ett eget näringsliv och ett livskraftigt jordbruk som kan driva den utvecklingen.

Med anledning av det som anförts ovan undrar jag:

Avser ministern att driva att EU ska acceptera icke ömsesidiga, assymetriska, avtal vilka innebär att AKS-länderna under den tid som behövs, får skydda sina inre marknader mer än EU?

Avser ministern att inom EU inom ramen för EPA driva utelämnande investeringsregler, konkurrensregler och andra områden där utvecklingsländerna motsätter sig förhandlingar inom WTO?

Avser ministern att driva att EU arbetar för EPA som inte går längre när det gäller patentskydd och avregleringar av tjänstesektorn, än vad som förhandlats fram inom WTO?