den 7 december

Interpellation 2004/05:242 av Tobias Krantz (fp) till finansminister Pär Nuder om generationsperspektivet i den ekonomiska politiken

Nyblivne finansministern Pär Nuder råkade i rejält blåsväder när han nyligen karakteriserade 40-talistgenerationen som ett "köttberg" vilket bland annat hans egen generation av 60-talister i framtiden skulle tvingas försörja. Ordvalet var smaklöst och väckte med all rätt stor upprördhet och indignation. Ändå satte det fingret på en blind fläck i svensk politik @ generationsperspektivet.

Stora demografiska utmaningar väntar Sverige. Välfärdssystemen utsätts för påfrestningar, deras framtida utformning utreds. Globaliseringen tilltar. Under det närmaste decenniet är det rimligt att anta att ett antal avgörande politiska beslut som rör människors välfärd och trygghet kommer att fattas. Omdaningen av pensionssystemet var den första men inte den sista i raden av större, genomgripande reformer.

Innan dessa förändringar genomförs kommer förslagen att analyseras från en mängd skiftande perspektiv och infallsvinklar. Hur påverkar de kvinnor respektive män, låg- respektive höginkomsttagare, glesbygds- respektive storstadsbor, infödda svenskar respektive invandrare? Men av den samhälleliga debatten i dag att döma kommer ett perspektiv att vara frånvarande @ frågan hur de tilltänkta reformerna påverkar människor som tillhör olika generationer.

Två politiska frågor av olika dignitet och karaktär kan tjäna som exempel. Den svenska statsskulden uppgick den 31 oktober till 1 246 miljarder kronor, enligt Riksgäldskontorets beräkningar. Mycket talar för att den samlade statsskulden kommer att öka under de kommande åren. Den ökande statsskulden är en börda som i högre grad drabbar yngre generationer än äldre generationer. Stora underskott i de offentliga finanserna och tilltagande statlig skuldsättning kan till en del ses som att äldre generationer ägnar sig åt överkonsumtion och skickar notan på framtiden.

Den andra illustrationen utgörs av förre finansministern Bosse Ringholms utspel i somras rörande rätten att göra skatteavdrag för avsättningar till privat pensionssparande. Enligt Ringholm, exempelvis i Dagens Eko den 8 juli 2004, är de nuvarande alldeles för generösa; de uppmuntrar inte människor att arbeta längre. Att vi generellt sett behöver arbeta mer är de flesta nog överens om. Men är den rimligaste åtgärden verkligen att försämra avdragsmöjligheterna för den som på egen hand vill spara till sin pension? Varför ska unga människor i dag förnekas den möjlighet som 40-talisten Bosse Ringholm har haft i alla år?

Utan ordentliga och noggranna analyser från ett generationsperspektiv inför viktigare ekonomiskpolitiska reformer som rör människors välfärd och trygghet riskerar vi att lägga grund för stora generationsmotsättningar. Det kan bli generationsmotsättningar som kan få rabaldret kring finansminister Pär Nuders "köttbergsuttalande" att framstå som en västanfläkt. Det är en situation som måste undvikas.

Jag vill därför fråga finansministern vilka åtgärder han avser att vidta i syfte att se till att analyser från ett generationsperspektiv görs obligatoriska inför större ekonomiskpolitiska beslut och förändringar som rör människors trygghet och välfärd.