den 7 december

Interpellation 2004/05:241 av Ulf Nilsson (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om behovet av en lågstadielärarutbildning

Förmågan att läsa öppnar dörrar till kunskapsutveckling, upplevelser och reflexion. Läsforskare menar att barn som aldrig genomgått en "bokslukarperiod" kan få svårigheter att utveckla ett användbart språk för att formulera information, teoretiska resonemang eller känslomässiga upplevelser. På samma sätt har de svårare att tillgodogöra sig olika former av skriftlig kommunikation. En huvuduppgift för skolan är att hjälpa och stödja barnen i deras språkliga utveckling. Tillsammans med räkning är läsning, skrivning och tal förutsättningar för en meningsfull skolgång. Därför har också lärarna i grundskolans tidigare årskurser en viktig uppgift. Det är de som ska stödja barnen i deras utveckling och det är de som tidigt ska slå larm om extra stödinsatser behövs.

Den nya lärarutbildning som genomfördes mot Folkpartiets vilja år 2001 har tyvärr minskat lärarnas förmåga att hjälpa barnen med baskunskaperna. Den gamla utbildningen för lågstadielärare gav kunskaper i läs- och skrivinlärning. Numera är det inte obligatoriskt för en lärare i grundskolans tidigare år att ha grundläggande färdigheter i att lära eleverna läsa, skriva och räkna. Studenter väljer numera ämnen och inriktningar tämligen fritt, och det är inte säkert att en lärare för de yngre barnen har läst kurser i till exempel läs- och skrivinlärning. Lärarnas Riksförbund presenterade i november 2004 en rapport: Undersökning om kvaliteten i den nya lärarutbildningen. Här redovisas att endast 36 % av de blivande lärarna anser sig ha fått tillräcklig utbildning i att lära eleverna att läsa, skriva och räkna. En fjärdedel av lärarstudenterna säger att de inte fått någon utbildning alls för att undervisa i dessa baskunskaper.

Tyvärr finns det nu mycket som tyder på att de svenska elevernas språkliga förmåga försämrats de senaste åren. Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan 2003 visar att läsförmågan försämrats jämfört med motsvarande undersökningar 1993 och 1995. Många insatser behöver göras: stärk utvärderingen, låt speciallärarna komma tillbaka till skolan, sätt in stöd tidigt i grundskolan. Men en grundläggande förändring i lärarutbildningen är en förutsättning för att lärarna ska få de redskap de behöver för att hjälpa alla barn. Folkpartiet har tidigare föreslagit att obligatoriska högskolepoäng ska införas i läs- och skrivinlärning för lärare i grundskolans tidigare år. Det borde inte vara möjligt att vara lärare för barn som inte lärt sig läsa utan att skaffat sig kunskaper i läs- och skrivinlärning på högskolan.

Det blir allt tydligare att dagens mera enhetliga lärarutbildning måste reformeras genomgripande, så att utbildningen tydligare inriktas mot olika nivåer i skolan. Enligt Folkpartiet borde en lågstadielärarutbildning införas med kvalificerade kurser i läs- och skrivinlärning. I väntan på en större reform borde det dock vara möjligt för regeringen att ta initiativ till snabba förslag för att skärpa kraven på förkunskaper i viktiga färdigheter hos lärarna. Den föregående utbildningsministern har tidigare i ett interpellationssvar avvisat tankarna på förändring av lärarutbildningen. Mot bakgrund av nya fakta, bland annat rapporten från Lärarnas Riksförbund samt Skolverkets rapport, menar jag att frågan om grundskollärarnas utbildning fått ny aktualitet

Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder för att stärka kompetensen i läs- och skrivinlärning hos lärarna i grundskolans tidigare år?