den 30 november

Interpellation 2004/05:237 av Annika Qarlsson (c) till statsrådet Jens Orback om stöd till kvinnors organisering

I betänkandet SOU 2004:59 Utredningen statligt stöd för kvinnors organisering förslås en rad åtgärder för att stärka kvinnors organisering. Utredningen belyser det faktum att av ca 7,2 miljarder som delas ut årligen i stöd till föreningar och organisationer så är det endast 3,4 miljoner som går till kvinnoorganisationer. Det finns ingen saklig motivering varför detta stöd är så lågt i relation till övriga. Dagens system för stödet till kvinnors organisering innebär inbördes kannibalism, desto fler organisationer som får stöd desto mindre pengar till dem som redan tagit sig in i systemet. Därför är det mycket positivt och välkommet att det lagts ett förslag som grund för kommande arbete från utredaren Lena Josefsson.

Av betänkandet kan man läsa att utredaren föreslår en ny myndighet som ska inrättas och som då ska handha det nya statsbidraget. En bättre lösning vore att låta kvinnoorganisationerna själva få ett ansvar för att fördela resurserna, i en paraplyorganisation eller ett samarbetsråd. Det skulle stärka organisationerna och det skulle bli ett bra forum för kvinnoorganisationerna för att bli en starkare pådrivande kraft i jämställdhetsarbetet i Sverige.

Att de politiska kvinnoförbunden ska inlemmas i partistödet kan ha en fördel att vi inte behöver stora utredningar och modiga ministrar för att stödet emellanåt ska höjas. Men det får också till följd att kvinnoförbunden förminskas till att enbart vara en del av det partipolitiska arbetet och valorganisation. De skulle då vara beroende av hur många ledamöter som partiet är representerat av, även om det bara är män. Det måste vara ett krav att stödet på något sätt speglar hur respektive parti arbetar med jämställdhetsfrågor. För att nå ett jämställt förhållande mellan kvinnor och män räcker det inte med politiska förslag enbart. Det krävs politiska förslag kombinerat med attitydpåverkande arbete till exempel genom opinion, folkbildning och dialog. Där har de politiska kvinnoorganisationerna en mycket viktig uppgift och ska därför inte bara räknas som en del av partiarbetet.

Men en utredning blir inte ens en tummetott om inte ansvarigt statsråd jobbar fram ett skarpt förslag som lämnas till Sveriges riksdag. För att sedan kunna bli verklighet för de ideellt organiserade kvinnorna runtom i landet som gör ett viktigt jobb för demokratin och för arbetet för jämställdhet i Sverige. Därför frågar jag :

1. Hur avser statsrådet att arbeta vidare med detta betänkande och de remissyttranden som kommit in?

2. När avser statsrådet att komma med förslag till riksdagen?

3. Hur bedömer statsrådet förslaget att inrätta en ny myndighet @ jämställdhetsmyndighet?

4. Hur bedömer statrådet uppdelningen i utredningens förslag mellan de politiska kvinnoförbunden och övriga kvinnoorganisationer?