den 30 november

Interpellation 2004/05:234 av Cecilia Wikström (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om kulturminnesvård

I Sverige finns uppskattningsvis 15@20 sammanhållna, sammansatta och redan skyddade kulturmiljöer och industriminnen. Ett av dem är Grönsöö slott i Enköping. Skyddet av dessa kulturmiljöer är dock eftersatt eftersom de stöd som finns bara gäller investeringar för restaurering och inte kontinuerlig vård och skötsel. På så vis bidrar stöden bara till att @ hjälpligt @ skydda skalet till miljöerna men inte det som skänker dem liv @ det vill säga parker, inventariesamlingar, museal industriproduktion med mera.

En första prioritet till åtgärd för att lösa detta problem är att tillskapa möjlighet att till sådana stiftelser ur befintlig anslagsram kunna bevilja engångsbelopp, vars avkastning skulle täcka kostnaderna för den museala driften. Denna önskan finns manifesterad i flera skrivelser till Kulturdepartementet, som ännu ej besvarats. Avsändare är Länsstyrelsen i Uppsala län, Riksantikvarieämbetet (RAÄ) samt landshövdingarna i Uppsala, Västmanlands och Sörmlands län.

Ärendet har också behandlats i riksdagen i flera motioner och betänkanden. Förutom att riksdagen hänvisat till den nu publicerade Bebyggelseutredningen, som endast haft att utreda delar av den totala problemställningen och som hänvisar till behovet av fortsatt utredning när det gäller de centrala förvaltningsproblemen, kan ställningstagandet sammanfattas med kulturutskottets ställningstagande till den senaste motionen Kr296.

"Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion 2003/04:Kr296 (m) att en långsiktig förvaltning och vård av kulturhistoriska värden i redan befintliga och skyddade kulturmiljöer bör säkerställas. Utskottet förutsätter emellertid att detta tillgodoses inom ramen för anslaget. Vidare bör de kulturvårdande myndigheterna inte låsas i sina avvägningar mellan olika behov inom kulturmiljövården."

Det är mycket nedslående att denna och andra liknande motioner fått avslag. I de kontakter som förekommit med departementet, har tydligt framkommit att frågan om engångsbelopp till stiftelser för närvarande inte är en framkomlig politisk väg. Men fortfarande borde möjligheten prövas att ge kontinuerliga driftsbidrag till dessa miljöer. Nackdelen är att bidragen blir kortsiktiga och beroende av rådande medelstillgång.

Ett ytterligare problem med stödet till dessa särskilda kulturmiljöer är att det inte riktigt passar in inom ramen för det normala förfarandet, som är att en länsstyrelse beviljar bidraget efter medelsfördelning från RAÄ. Storleken på dessa stöd i förhållande till medelstilldelningen till ett normalt län gör det svårt att fatta sådana beslut.

En metod att underlätta problemet är att man ger RAÄ möjlighet att centralt besluta om stöd till sådana miljöer, innan fördelning av stöden sker till länsstyrelserna. Det motsvarar den praxis som i dag används för stöd till arbetslivsmuseerna. För att en sådan process ska vara möjlig, behöver regleringsbrevet till RAÄ förändras. Detta kan göras i samband med att RAÄ ges i uppdrag att se över bidragsförordningen 1993:379, eftersom den blir alltmer otidsenlig och ej ändamålsenlig.

Jag vill därför fråga kulturministern vilka åtgärder han avser att vidta för att de kulturminnesvårdande myndigheterna ska säkerställa en långsiktig förvaltning och vård av kulturhistoriska värden i redan befintliga och skyddade kulturmiljöer.

Avser kulturministern att ge RAÄ i uppdrag att se över bidragsförordningen 1993:379 så att det blir möjligt för RAÄ att ge kontinuerliga driftsbidrag för att skydda och bevara dessa kulturmiljöer?