den 30 november

Interpellation 2004/05:232 av Helena Bargholtz (fp) till justitieminister Thomas Bodström om villkor för trafikskadade

Antalet anmälda trafikskador har ökat dramatiskt. År 1980 anmäldes ca 22 000 skadade. 20 år senare hade antalet anmälda skadade fördubblats och under år 2001 anmäldes ca 47 000. Antalet dödade har däremot minskat något under motsvarande period.

Dessutom har det skett en ökning av mer diffusa skador som whiplash, som inte medför en hög invaliditetsgrad i traditionell bemärkelse, men som av allt att döma får stora psykosociala och fysiska konsekvenser. Dessa skador brukar bli långdragna. Den årliga kostnaden för antalet anmälda skador beräknades uppgå till närmare 3 miljarder kronor (Finansinspektionens rapport 2003:1).

Det finns allvarlig kritik mot försäkringsbolagens attityd mot de människor som råkar ut för trafikskador. Det handlar om hur de blir bemötta, långa handläggningstider, bolagens medicinska rådgivare och ombudskostnader.

Drabbade känner sig ifrågasatta. Försäkringsbolaget anses inte vinnlägga sig om den skadades förtroende. Trafikskadade kan ha svårt att komma till tals med skaderegleraren och förstår därför inte skaderegleringsprocessen. Särskilt utsatta är personer med låg utbildning.

Bolagen beaktar inte i tillräcklig grad de sociala och ekonomiska problem som kan uppstå, till exempel för den drabbades familj. Försäkringsbolagen får kritik för sitt okänsliga sätt att bemöta skadade.

Kritik riktas också mot de långa handläggningstiderna i skadehanteringen. Den skadade vet inte när hans eller hennes skadeärende blir avslutat, vilket gör den skadade orolig och passiv.

Bolagens medicinska rådgivare får kritik. Det kan vara svårt att förstå att bolagets ställningstagande inte i alla delar grundar sig på den behandlande läkarens slutsatser. Det är också svårt att förstå att den som inte träffat den skadade gör en avgörande bedömning.

Ett problem vid sidan om själva skaderegleringen är kostnaderna för de ombud som under skaderegleringen kan tillåtas i vissa ärenden och för vilka den trafikskadade under vissa omständigheter kan bli ersättningsskyldig. Dessa kostnader kan av den skadade upplevas som orättvisa .

Med tanke på den kritik som enskilda trafikskadade och trafikskadades organisationer riktar mot den nuvarande lagstiftningen som reglerar trafikskador är det nödvändigt att en översyn görs av regelverket. Särskilt bör då beaktas

• en skärpning av konsumentförsäkringslagen (1980:38) som framhåller att försäkringsbolagen måste utreda en skada skyndsamt och med den drabbades intressen tillgodosedda. Här måste en tidsram sättas.
• försäkringsbolagens medicinska rådgivares ställning. Dessa läkare står inte under Socialstyrelsens tillsyn. Så bör bli fallet.
• ändrade former för överprövning av försäkringsbolagens beslut i trafikskadeärenden genom att en reklamationsnämnd inrättas.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga om justitieministern är beredd att låta göra en översyn av den nuvarande lagstiftningen som reglerar trafikskador.