den 26 november

Interpellation 2004/05:215 av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet Ylva Johansson om läkemedel för rökavvänjning

Ett av de största folkhälsoproblemen är rökningen. Ett fyrtiotal sjukdomar, varav många är dödliga, har direkt samband med rökning. I Sverige beräknas ca 6 400 personer per år dö i förtid av egen rökning, och ytterligare minst 500 av passiv rökning. Det handlar alltså om nästan 20 dödsfall per dag. Minskat tobaksbruk är därför av största vikt, och det mål som har satts, att minska antalet rökare till hälften år 2014, är ett av de viktigare för folkhälsoarbetet.

Det är dessutom så att rökningen kostar samhället stora pengar. Varje rökare kostar under sin livstid samhället 1,2 miljoner kronor mer än den som inte röker @ och då har man räknat in inbetalda tobaksskatter, rökarnas kortare livslängd med mera. Tobaksavvänjning är en av de mest kostnadseffektiva behandlingsmetoder som finns inom hälso- och sjukvården.

"Nyårslöftet" har 2@3 procents chans att lyckas om man mäter ett år efter rökstoppsförsöket. Av alla rökstoppsförsök utan hjälp resulterar alltså 97@98 % i återfall inom ett år. Med professionell behandling i form av rådgivning i kombination med nikotinläkemedel kan man öka möjligheten att lyckas till 30@40 %.

WHO och Världsbanken rekommenderar att man på nationell nivå överväger att subventionera läkemedlen under kortare perioder åtminstone för personer med dålig betalningsförmåga. Men i Sverige är de flesta nikotinläkemedel receptfria och kan därför inte ingå i förmånssystemet. Läkemedelsförmånsnämnden har nämligen en föreskrift (LFNFS 2003:4) som förbjuder myndigheten att ens pröva om receptfria nikotinläkemedel kan subventioneras. I den fjärde paragrafen står följande:

Ett receptfritt läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna och försäljningspris ska fastställas för läkemedlet om förutsättningarna i 15 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner med mera är uppfyllda.

Första stycket tillämpas inte i fråga om

1. läkemedel för rökavvänjning,

2. naturläkemedel och

3. vissa utvärtes läkemedel godkända av Läkemedelsverket.

Därför är det glädjande att LFN nyligen beslutade att subventionera rökavvänjningsmedlet Zyban. Men Zyban är ett andrahandsläkemedel, som ska användas om nikotinläkemedel inte fungerar. Detta innebär att läkare, som framför sig har en patient som måste sluta röka för att klara livet, kanske skriver ut ett andrahandsmedel eftersom det ingår i förmånssystemet.

Att LFN har bestämt sig för att subventionera Zyban är klokt. Men att man har gjort det omöjligt att ens pröva frågan om receptfria nikotinläkemedel ska kunna subventioneras känns märkligt. Alla kostnadseffektiva medel för att minska antalet rökare bör prövas @ annars blir folkhälsomålet omöjligt att uppnå.

Jag vill därför fråga:

Är statsrådet mot denna bakgrund beredd att verka för att, med tanke på folkhälsan, pröva frågan om receptfria nikotinläkemedel ska kunna subventioneras?