den 25 november

Interpellation 2004/05:204 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Hans Karlsson om cancersjukas sjukpenning

Ingenstans har kostnaderna skenat så som de gjort för sjukskrivningar och förtidspensioner och kostnaderna är i dag ett hot mot hela välfärdssystemet. Arbetet med att se till att sjukförsäkringen och andra socialförsäkringar inte överutnyttjas är därför centralt för att klara statsfinanserna och den generella välfärden. Sjukskrivningar kan dessutom i vissa fall vara direkt skadliga @ paradoxen är att människor kan bli sjukare av att vara sjukskrivna.

Regeringen har varit alldeles för passiv när ohälsotalen har stigit till de enorma nivåer vi har i dag. Det behövs nu en rad åtgärder för att minska sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna. Det handlar bland annat om finansiell samordning mellan försäkringskassa och sjukvård, en fungerande rehabiliteringsgaranti och att en andra läkare ska pröva läkarintyg om sjukskrivning. Ytterst handlar det om solidaritet @ för att se till att de som verkligen behöver samhällets stöd ska kunna få det måste fler komma i arbete och färre slentrianmässigt sjukskrivas.

Men på samma sätt som det inte är någon bra väg att sänka ersättningsnivåerna för att komma till rätta med sjukskrivningarna får inte de åtgärder som vidtas för att bringa ned sjukskrivningarna vara så trubbiga att de drabbar dem som försäkringen är till för att ge trygghet.

En före detta arbetskamrat till mig drabbades för ett par år sedan av cancer och för en tid sedan gick han bort endast drygt 30 år gammal. Hans anhöriga har berättat hur han endast en kort tid före sin bortgång fick ett brev från försäkringskassan, med ett sexsidigt frågeformulär, där hans rätt till sjukpenning ifrågasattes. Någon muntlig kontakt hade dessförinnan inte tagits utan frågorna som ställdes i brevet om han inte borde sjukpensioneras eller i stället för sjukpenning ansöka om sjukbidrag kom för honom som en blixt från klar himmel. För honom och hans anhöriga blev den oro för ekonomin som brevet skapade ytterligare en börda i en mycket svår situation.

Vid kontakt med försäkringskassan har det framkommit att det inte finns något mallbrev som skickas ut generellt men att försäkringskassan följer det lagreglerade kravet om att den ska ta ställning till om den sjukskrivnes arbetsförmåga är långvarigt nedsatt, för minst ett år, senast efter tolv månaders sjukskrivning. Det verkar inte heller tillämpas något undantag från denna regel för vissa diagnoser.

Det är bra att det nu ställs krav på försäkringskassan att pröva om arbetsförmågan är långvarigt nedsatt. Men det är orimligt att rutinerna verkar vara så bristfälliga att sexsidiga frågeformulär skickas ut till en människa som är döende i cancer. Självklart borde det finnas tid för ett telefonsamtal till behandlande läkare och ett samtal med försäkringstagaren i dessa fall. Om åtgärderna mot överutnyttjandet är så trubbiga att de drabbar dem som sjukförsäkringen ytterst är till för är ingenting vunnet.

Mot bakgrund av det ovanstående vill jag ställa följande fråga till arbetslivsminister Hans Karlsson.

Ämnar ministern vidta några åtgärder för att se till att svårt cancersjuka personer inte ska behöva få sin sjukpenning ifrågasatt?