den 24 november

Interpellation 2004/05:203 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Hans Karlsson om tillämpningen av sjukförsäkringen

Jag har via fackförbundet SEKO i Örebro kommit i kontakt med ett ärende, som inger oro för att människor kan komma i kläm på grund av de uppstramningar, som görs av sjukförsäkringen. En man, född 1943, har under en stor del av sitt yrkesverksamma liv varit anställd som anläggningsarbetare vid ett större företag. För ett par år sedan blev han uppsagd på grund av arbetsbrist och har sedan dess aktivt stått till arbetsmarknadens förfogande. Han har bland annat varit timanställd med anläggningsarbete för annat företags räkning.

I juli i år stukade han foten allvarligt och blev sedan sjukskriven av läkare vid vårdcentral. Av sjukintyget framgår att mannen hade helt nedsatt arbetsförmåga, vilket torde stämma väl med tanke på de arbetsuppgifter mannen normalt arbetade med. Mannen avanmälde sig på arbetsförmedlingen i samband med att han sjukskrevs den 26 juli. Den 12 september bedömdes mannen som återställd, varför sjukskrivningen upphörde.

Försäkringskassan har under mellanperioden skrivit till läkaren med förfrågan om mannen kunde arbeta med någon annan uppgift. Mannen, som friskförklarades den 12 september fick den 6 oktober brev från försäkringskassan om att man övervägde att inte betala ut sjukpenning från den 26 juli 2004. Det skäl, som anfördes var att den sjukskrivne enligt uppgift från läkaren skulle ha kunnat arbeta med andra uppgifter än anläggningsarbete trots att foten var skadad. Han har senare fått besked om att försäkringskassan inte ska betala ut sjukpenning. Mannen står sålunda helt utan försörjning under perioden 26 juli@12 september.

Jag är väl medveten om att statsrådet inte har möjlighet att ta ställning i ett enskilt ärende, som handläggs av försäkringskassan, men har ändå valt att göra en ganska noggrann beskrivning av ett aktuellt ärende. Enligt uppgift från företrädare för de fackliga organisationerna är ärendet inte ett enstaka olycksfall i arbetet, utan uttryck för att det kan vara så att människor hamnar mellan stolarna i olika regelverk och att ytligt sett rimliga förändringar av regelverken kan få oönskade konsekvenser när de tillämpas retroaktivt och utan rimlig hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Jag vill därför fråga statsrådet Karlsson om han är beredd att följa upp erfarenheterna vad gäller försäkringskassans tillämpning av sjukförsäkringen, för att säkerställa att människor inte hamnar mellan olika regelverk.