den 19 november

Interpellation 2004/05:181 av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Hans Karlsson om möjligheter för äldre att arbeta längre

Äldre personer har en unik erfarenhet och ett unikt yrkeskunnande som de ofta inte ges tillfälle att nyttja på arbetsmarknaden. För Kristdemokraterna är det viktigt att äldre personer ska kunna anpassa sitt arbete utifrån sin egen unika situation. Vill man trappa ned sin arbetstid några år innan pension ska man kunna göra det. Om man vill fortsätta att arbeta även efter ordinarie pensionsålder ska man kunna göra det.

Att öka människors inflytande över sin egen vardag har ett värde i sig. Befolkningsprognoserna visar dessutom på behovet av att fler arbetar fler timmar under sina liv för att klara framtidens välfärd. Bland annat därför är det viktigt att underlätta för äldre på arbetsmarknaden. Den faktiska pensionsåldern är under 59 år. Samtidigt som många äldre vill arbeta mer är det också många som vill trappa ned.

Kristdemokraterna har föreslagit ett antal konkreta åtgärder som syftar till ökad flexibilitet för äldre på arbetsmarknaden. Nedan sammanfattas några av dessa förslag:

1. Lagstadgad rätt att gå ned i arbetstid efter 61 år.

Att möjliggöra för den enskilde, som så önskar, att öka flexibiliteten vid övergången från heltidsarbete till ett liv med mer fritid är dock viktigt. Lagstadgad rätt bör därför införas att få gå ned i arbetstid från 61 års ålder. Med det nya pensionssystemet kan man själv, från 61 års ålder, välja hur man vill kombinera arbetstid och pensionsuttag. Rätten att arbeta i mindre omfattning skulle möjliggöra för fler att delta i arbetslivet under längre tid. Staten ska dock inte skjuta till förlorad pension som blir följden av att man arbetar mindre.

2. Lagstadgad rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 år.

Personer som velat fortsätta sin anställning efter 65 år har inte tidigare fått göra det. Kristdemokraterna välkomnar därför den nya lag som ger arbetstagare rätt att arbeta till 67 års ålder. Men vi ser den bara som ett första steg. Alla bör ha en lagstadgad rätt att få vara kvar i arbetslivet till 72 år. En undersökning från Arbetslivsinstitutet visar dessutom att svenska folket ställer sig positiva till att äldre stannar kvar i arbetslivet. Under förutsättning att arbetet ordnas flexibelt och utgående från den äldres förutsättningar, kunde så många som 73 % av blivande pensionärer tänka sig förvärvs- eller frivilligt arbete efter pensioneringen, enligt Hans Jonssons forskningsprojekt Pensioneringsprocessen. En majoritet av dessa angav att andra faktorer än de rent ekonomiska var viktigast, exempelvis tillfälle till sociala kontakter eller möjlighet att få använda sina kunskaper. Det är viktigt att skapa positiva arbetsmiljöer där människor får känna sig delaktiga och uppskattade och där deras kompetens används.

För att ge både arbetstagare och arbetsgivare incitament att fortsätta arbeta i någon form, respektive behålla äldre arbetskraft föreslår vi i vårt budgetförslag att inkomstskatten för arbetstagare över 65 år halveras från 2006.

3. Informationskampanj om äldre i arbetslivet.

Alltför många äldre upplever att den arbetslivserfarenhet och de specifika kunskaper man har fått genom yrkesåren tas till vara i väldigt liten utsträckning. Omkring år 2010 har fyrtiotalisterna lämnat arbetsmarknaden och in kommer då en stor ny ungdomsgeneration. De äldre som lämnar har erfarenhet som det kommer att ta tid innan de yngre förvärvar. Det är viktigt att vi på olika sätt tillvaratar de äldres kompetens och erfarenheter. Hindren i det fallet är i stor utsträckning attityder och fördomar, faktiskt även bland de äldre själva. Men det finns även ekonomiska och praktiska hinder så som regelverk, arbetets organisation, hälsofrågor och mycket annat.

Opinionsbildning och attitydförändring tar tid. Därför bör en informationskampanj om äldre i arbetslivet startas. Man bör marknadsföra forskning som tydligt visar att äldres erfarenhet och förvärvade kompetens gör dem till skickliga yrkesutövare samt att deras lojalitet och engagemang skapar stabilitet på arbetsplatsen. Goda exempel på arbetsplatser med ett utvecklat seniorperspektiv bör också ingå i den information som ska spridas. Det är också viktigt att involvera de fackliga organisationerna i kampanjen.

4. Kompetenscentrum för god seniorpolitik.

Ett kompetenscentrum för utveckling av en god seniorpolitik i arbetslivet, efter norsk modell, bör prövas. Det kan med fördel samlokaliseras med Arbetsmiljöverket. Arbetsgivare ska där kunna få konsultstöd och rådgivning vid introduktion och genomförande av en aktiv seniorpolitik vid företagen.

5. Ingrip mot avtalspensionssystem som gör det betydligt dyrare för arbetsgivare att anställa äldre arbetskraft.

Riksförsäkringsverket (RFV) konstaterar i en rapport (2001:9) att 70 % av de svenska arbetsgivarna sällan, eller aldrig, anställer personer över 50 år. Det är en av anledningarna till att sysselsättningen sjunker i den äldre arbetskraften. Det är troligt att höga kostnader för äldre arbetskraft är en viktig orsak till dessa negativa attityder.

Flera avtalspensionssystem är konstruerade så att premiekostnaden stiger med den anställdes ålder, vilket medför att den arbetsgivare som anställer en äldre person får betala en oproportionerligt stor del av pensionskostnaden. I Försäkringsbolaget Alectas underlagsrapport till utredningen Senior 2005 @ Äldre arbetskraft ur ett företagsekonomiskt perspektiv, görs beräkningar av företagens kostnader för arbetskraft i olika åldrar. De jämför kostnaderna för en person som är 55-plus med kostnaderna för en person som är under 35 år. Exemplen grundar sig på en person med en medellön för respektive åldersgrupp. De största kostnadsskillnaderna kan härledas till att den äldre personen har högre lön. Förutom själva lönen stiger också arbetsgivaravgifterna, semesterersättningen och löneskatten. Dessutom är kostnaderna för korttidssjukfrånvaro något högre för personer 55-plus. Totalt sett beräknas en person 55-plus att kosta sitt företag närmare 140 000 kr mer per år än en person under 35 år. I dessa kostnader ingår till exempel tjänstepensionspremien. Denna premie styrs av lön, ålder och tidigare premieinbetalningar. Även om en äldre person söker en tjänst och samtidigt går ned i löneanspråk för att hamna på samma lönenivå som en yngre person blir kostnaderna för arbetsgivaren högre om denne anställer den äldre personen, eftersom kostnaden för tjänstepensionspremien är högre. Om arbetsgivaren anställer en 58-åring som arbetar fram till 65 blir tjänstepensionspremien ca 100 000 kr högre än för en person som är under 35 år under sjuårsperioden. Det finns inte heller någon möjlighet för den anställde att frånsäga sig pensionspremieinbetalningarna eftersom dessa är avtalsbundna.

För att rätta till denna typ av effekter anser Kristdemokraterna att regeringen bör ta initiativ till en översyn av avtalspensionernas effekt på den äldre arbetskraftens konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Översynen bör leda fram till överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att minska skillnader som finns beträffande kostnader som arbetsgivarna har för yngre och äldre arbetskraft.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet Hans Karlsson:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för allas rätt att gå ned i arbetstid efter att man fyllt 61 år?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för allas rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 år?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att en informationskampanj om äldre i arbetslivet ska komma till stånd?

4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ett kompetenscentrum för god seniorpolitik ska komma till stånd?

5. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att, tillsammans med arbetsmarknadens parter, komma till rätta med avtalspensionssystem som gör det betydligt dyrare för arbetsgivare att anställa äldre arbetskraft?