den 18 november

Interpellation 2004/05:174 av Alf Svensson (kd) till statsrådet Ylva Johansson om värdighet för äldre

I den särskilda riksdagsdebatt om äldrevården som hölls onsdagen den 17 november diskuterades bland annat behovet av en värdighetsgaranti för vård- och omsorgsbehövande äldre. Statsrådet Ylva Johansson anförde att risken med den värdighetsgaranti som Kristdemokraterna föreslår är att kommunerna sänker ambitionsnivån och tror att det är det som är signalen från riksdag och regering.

Detta är enbart ett sätt för statsrådet att fly från sakfrågan, eftersom situationen i äldreomsorgen visar att det är just en garanterad minsta gemensam nämnare som måste till. I annat fall kan vi inte göra gällande att värdighet är för handen. Något att mäta emot, att avstämma mot för såväl den vårdbehövande som vederbörandes anhöriga och förstås för personalen.

I en rapport av äldreskyddsombuden i Stockholms län har ett hundratal äldreboenden granskats. Kartläggningen visar både brister och förtjänster inom äldreomsorgen, men framför allt att tillvaron för de äldre är händelselös. Många sitter bara och väntar på måltiderna och önskar att personalen hade tid att ägna sig mer åt dem. Personalen hinner inte med mer än den basala omvårdnaden. Att många äldreboenden minskat personalantalet leder till försämringar.

En så kallad värdighetsgaranti inom äldreomsorgen skulle kunna fylla två funktioner. För det första kan en konkret utformad värdighetsgaranti göra klart för brukare och personal vad som kan krävas av omsorgen @ ett slags miniminivå som ska uppfyllas. En sådan miniminivå blir, mot bakgrund av besparingskrav och demografi, allt viktigare. För det andra är det en trygghet för den äldre, omsorgsbehövande att veta vad äldreomsorgens åtagande innebär i praktiken. Garantin blir ett politiskt kontrakt gentemot medborgarna med förutsättningar för ett tydligt ansvarsutkrävande.

Den värdighetsgaranti Kristdemokraterna föreslår, innehåller följande garantier:

En omsorgs- eller värdighetsgaranti ska vara så konkret utformad att det går att följa upp vad som utlovats. Behandlingen av patienter som inte själva kan föra sin talan ställer extra stora krav på vårdpersonalen vad gäller lyhördhet och förmåga att tolka signaler. Värdighetsgarantin ska vara en försäkran om att god vård ges @ även när man inte längre är kapabel att föra sin egen talan. Garantin blir också ett stöd för personalen och den bör följas upp genom öppna och kontinuerliga kvalitetsredovisningar.

Ansvaret god vård och omsorg, värdighet och trygghet @ är främst ett ansvar för kommuner och landsting. Men det hindrar inte att regering och riksdag fastställer målsättningar och krav på den äldreomsorg som ges.

Därför vill jag fråga:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att införa en värdighetsgaranti inom äldreomsorgen?