den 20 september

Interpellation 2004/05:16 av Christer Nylander (fp) till statsrådet Lena Hallengren om likvärdighet i förskolan

I skollagen 2 § slås fast att "utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet". Kommunerna äger förvisso rätt att avgöra vilka förutsättningar och resurser man ger förskolorna, men skollagen stipulerar tydligt att barnen ska få likvärdiga pedagogiska möjligheter och likvärdiga chanser att finna trygghet i förskolan.

Enligt Skolverkets Jämförelsetal om förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning är skillnaderna mellan hur mycket olika kommuner satsar på förskolan mycket stora.

Den kommun som satsar mest ger förskolan 135 000 per inskrivet barn medan den kommun som satsar minst ger mindre än hälften, eller 64 000. Det skiljer alltså 71 000 kr per barn mellan den kommun i Sverige som satsar mest på barnen och den som satsar minst. Även om man rensar totalkostnaderna från lokalkostnader kvarstår de stora skillnaderna.

Differensen i resurser lyser också igenom när man studerar personaltätheten. I en kommun kan det vara tre barn per vuxen medan det i en annan kan vara nio barn per vuxen. På motsvarande sätt kan man se mycket stora skillnader mellan olika kommuners genomsnittliga storlek på barngrupperna.

Men det är inte bara när man jämför resurser som likvärdigheten kan ifrågasättas. Skolverkets studier visar att det finns tydliga skillnader vilken chans till vidareutbildning personalen ges, hur läroplanen implementeras etcetera.

Även kommunernas förmåga att erbjuda plats i barnomsorgen skiftar. Nyligen kritiserade Justitieombudsmannen Malmö kommun för att man låtit en förälder med behov av förskoleplats för sitt barn vänta sju månader.

Sammantaget ger detta en bild av ett Sverige med mycket stora skillnader i förskolans kvalitet. Skillnader finns både mellan kommuner och inom kommuner.

Förskolan är för många barn ett viktigt första steg i det offentliga utbildningsväsendet. En bra förskola kan ge barnen större chans att klara skolans pedagogiska mål och ge ett bra stöd för den personliga och sociala utvecklingen. De orimligt stora skillnaderna mellan olika kommuners förmåga att prioritera förskolan som beskrivs ovan innebär att likvärdigheten satts på undantag. I praktiken bestäms ett barns chans till utveckling, kunskap och trygghet till stor del av i vilken kommun han eller hon är född.

Med anledning av vad som ovan anförs vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkra likvärdigheten i förskolan?

2. Avser statsrådet att förtydliga innehållet i skollagens bestämmelser om likvärdighet i förskolan?