den 18 november

Interpellation 2004/05:156 av Alice Åström (v) till utrikesminister Laila Freivalds om Sverige och Israels överträdelser av internationell rätt

Bosättningarna

Israels politik att etablera och utvidga civila bosättningar på områden som står under militär ockupation bryter mot den internationella humanitära rätten, som förbjuder förflyttning av civilbefolkning till ockuperat område och skapande av permanenta förändringar, som inte gynnar den skyddade befolkningen. Antalet bosättare på Västbanken och på Gazaremsan har fördubblats under de tio år som gått sedan Osloavtalet undertecknades och uppgår nu till över 400 000 personer. Den israeliska regeringen fortsätter att konfiskera palestinsk mark och utvidga existerande bosättningar, särskilt i östra Jerusalem. Det har skapats minst 62 nya bosättningar sedan den nuvarande regeringen tillträdde år 2001.

De utomrättsliga avrättningarna

Israeliska styrkor dödade 97 personer som ett led i politiken att genomföra utomrättsliga avrättningar under år 2003 och skadade ytterligare 500 personer. Mer än hälften av de dödade utgjordes av civilpersoner som råkat befinna sig i närheten.

De kollektiva bestraffningarna

I maj 2003 hade Israels hussprängningspolitik gjort fler än 13 000 palestinier hemlösa. Tusentals bostäder och andra byggnader har förstörts av påstådda säkerhetsskäl, många utan att grundas på militär nödvändighet. Fem tusen tunnland jordbruksmark har förstörts. Israeliska styrkor har förstört bostäderna för ett stort antal av familjerna till påstådda beväpnade aktivister, ett klart brott mot förbudet mot kollektiv bestraffning i artikel 33 i den fjärde Genèvekonventionen.

Den humanitära krisen

Israel har en skyldighet enligt fjärde Genèvekonventionen och 1907 års Haagreglemente att svara för befolkningens välfärd på de ockuperade territorierna. I november 2003 avslutade Internationella rödakorskommittén sitt nödhjälpsprogram med motiveringen att "det som började som en akut nödsituation för hundratusentals palestinier har nu övergått till en långsiktig kollaps för den lokala ekonomin." Uttalandet fortsatte: "humanitär hjälp är inte längre det effektivaste sättet att hjälpa . Det är nödvändigt att palestiniernas rätt enligt den internationella humanitära rätten respekteras."

Godtyckliga frihetsberövanden och tortyr

I januari 2004 var ca 5 900 palestinier frihetsberövade på säkerhetsrelaterade grunder. Rapporter om misshandel, bland annat sparkar, slag, usla förhållanden och berövande av mat och sömn förekom i stor omfattning. Israeliska organisationer för mänskliga rättigheter har rapporterat om systematisk och omfattande tortyr utförd av den israeliska armén och säkerhetstjänsten. . "Public Committee Against Torture in Israel" skriver att det står klart att tortyr utförs i organiserade och institutionaliserade former. Kommittén uppskattar att en stor del, om inte majoriteten av de palestinier som grips i Israel, utsätts för tortyr som den definieras i internationell rätt.

Internationella domstolens rådgivande yttrande om de rättsliga aspekterna på byggandet av en mur i det ockuperade palestinska territoriet.

I sitt yttrande från den 9 juli 2004 konstaterar Internationella domstolen, ICJ, att murens sträckning, som den beslutats av Israels regering, inkluderar ungefär 80 % av bosättningarna på det ockuperade palestinska området i det "stängda området" mellan muren och "gröna linjen". ICJ påminde om att säkerhetsrådet beskrivit dessa bosättningar som ett flagrant brott mot fjärde Genèvekonventionen och slog för egen del fast att bosättningarna utgör att brott mot internationell rätt. Vidare konstaterade ICJ att muren mycket väl kan bli permanent och skapa ett fait accompli och på så sätt utgöra en de facto-annektering. Muren hindrar palestinierna från att utöva sin rätt till självbestämmande och utgör därför ett brott mot Israels skyldighet att respektera den rätten. De verkningar muren har på palestiniernas dagliga liv, förstörande av privat egendom, begränsningar i rörelsefriheten, konfiskation av jordbruksmark, avskärande av tillgång till vattenkällor etcetera och byggandet av muren i sig strider mot relevanta delar av 1907 års Haagreglemente och den fjärde Genèvekonventionen. Enligt ICJ hindrar muren också palestiniernas fria rörlighet som den är garanterad i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och deras utövande av rätten till arbete, hälsa, utbildning och skälig levnadsstandard i enlighet med konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och barnkonventionen. Muren i förening med bosättningar ändrar också den demografiska sammansättningen på de ockuperade palestinska territorierna och står därmed i strid med fjärde Genèvekonventionen och relevanta resolutioner i säkerhetsrådet. ICJ fastslog att Israel måste respektera det palestinska folkets rätt till självbestämmande och sina förpliktelser enligt den humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna. Israel måste riva de delar av muren som är byggda på ockuperat palestinskt territorium och betala skadestånd till de fysiska och juridiska personer som lidit skada av muren. ICJ ansåg också att FN:s säkerhetsråd och generalförsamling ska överväga vilka åtgärder som erfordras för att göra slut på de illegala förhållanden som skapats av muren. Det bör också påminnas om att varje land som anslutit sig till Genèvekonventionen har en skyldighet att se till att dess regler även följs av andra avtalsslutande parter.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Freivalds vad hon avser att göra för att öka trycket på Israels regering att följa Internationella domstolens rådgivande yttrande och i övrigt relevanta regler i den internationella humanitära rätten och bindande regler om skydd för mänskliga rättigheter i FN-konventioner som Israel åtagit sig att följa.