den 17 november

Interpellation 2004/05:149 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsminister Leni Björklund om den folkliga förankringen av det svenska försvaret

Ordet "folkförankring" är viktigt för det svenska försvaret. Den oro som funnits tidigare, att boende i län och delar som blivit utan "militär verksamhet, ska få folk att känna mindre för försvaret, kan sägas ha besannats. I det förslag som nu finns i försvarspropositionen kan resultatet bli att det blir "ett vitt försvarslöst" område från Boden och ned till Enköping-Uppsala. Inga fredsförband kommer att finnas på denna sträcka. Alltså blir län som Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg och Dalarna utan "militär närvaro" liksom Värmland, Västmanland och Örebro län.

Syftet med frivillig försvarsverksamhet är bland annat att bidra till en ökad folklig förankring. Den ska förankra demokratins utveckling inom totalförsvaret. De frivilliga insatserna på ideell grund inom totalförsvaret måste samhället, som jag ser det, slå vakt om. Den frivilliga verksamheten inom totalförsvaret tar ett stort ansvar för bemanning av organisationer som ska kunna verka vid påfrestningar på samhället i fred, under kris och inte minst i krig.

Neddragningar inom hemvärnet, neddragningar inom frivilligverksamheten är, som jag ser det, direkta hot mot att ha och fortsatt ha det svenska försvaret förankrat hos svenska folket. Att dra ned på anslagen till frivilligrörelsen, såväl de direkta bidragen, som de så kallade uppdragsmedlen, är att utföra en stympning av verksamheten och därmed att slå ett slag för minskad folkförankring. Enligt min mening byggs frivilligrörelsens resultat upp långsiktigt. Det handlar inte om att snabbutbilda människor. Det handlar om att bygga upp och vidmakthålla en folkrörelse med övertygelse och insikt om verksamhetens betydelse för försvaret av Sverige.

I dag svarar de så kallade MD-distriktens olika staber runtom i landet @ ett drygt tjugotal MD-staber ska vara kvar enligt regeringens proposition @ för stöd till frivilligverksamheten. Dessa staber är en viktig hörnsten för att ha en lokal förankring kvar ute i landets regioner.

Jag ser alltså regeringens proposition som ett direkt hot och ett stort hot mot den folkliga förankringen.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidtaga för att klara den viktiga folkförankringen av det svenska försvaret efter att förslagen i liggande proposition genomförts?

Gör statsrådet bedömningen att de så kallade MD-grupperna har en viktig uppgift för en fortsatt folklig förankring?